Mollersvärds anställning vid keigs-akademien, såsom major, med osverste-lojtnants rang, så länge han bibehålles vid denna befattning. Nehas kan icke, att all denna rang-smörja är någonting bra smaakligt och svagt; men nytt är det ej; ty det bör ju till den gamla kongl. svenska arsfsynden. I ett bref Ifrån Skåne söker man åter att skrämma oss med spanmåälsbrist derstädes. Minerva lanar sig till att utsprida ryktena, förmodligen al gammal vana all tjena vissa interessen. bessa vilja naturligtvis begagna transporternas afbrott under vintern, för att medelst dylika uppskrämmande rykten stegra sina pris. De veta nog, all eljest prisen nu icke skulle stiga, och alt värtransporterna skola göra ett slut på dyrheten. Löjligt är det att se Minerva låta de stora tidningarne beskyllas för att ej meddela underrättelser om sädestillgångar och prisen å spanmal; då man likväl ser dessa hvarje vecka gora detta, under det att Minerva aldrig sjelf gör det, utan fyller sitt lilla utrymme med idel aspokhistoriero, Losanningaro och likgiltiga utländska berättelser, sasom I. ex. om en agrelve Portarlingtono, m. m. En dinsändareo i Minerva har sästat uppmärksamheten på en plan al statsministern, sriherre Nordenlalh, att oppna en kanal emellan Storsjön och halsviken Syrsan, i och sor friherrens 6Chkolossala bruko Ed. lusändaren påstår, att friherren, utan andre personers, ännu mindre menighelers hörande, ingattatill Regeringen med ansokan om statsmedel dertill; och påstår äfven, all kanalen endast kunde hafva nytta för bemälte egeudom. Huruvida allt detta är sannt, lemnas derhän; men saken erinrar om den så kallade 4oppii kanalo i Roslagen; och om den är sann, kommer väl Regeringen alt hora ortens innevanare, innan medel beviljas. konungens Besallningshafvande lära imellertid redan tillstyrkt saken. Minerva synes belåten med abagenso klander öfver uteblilven sehularsess för Gustaf III (se nedansoce), och latsar ålven vara missnöjd med, all den 26:1e Januari gatt förbi, utan att tira aflidne konung Carl xIv Johans födelsedag. Få de der herrarne rada, så skulle vi väl as ulligen få kongl. sodelseoch doödsfester att tira hvar dag al äret. Vore det ej bättre, att Minerva läte läsa nägra messor i katholska kapellet? Dagen sorehaller vederbörande strängeligen, att hundraars-dagen al Gustaf 1II:s sodelse icke hogtidligen firades, utan att om natten till den lyckliga ärsdagen en maskerad tilläts att hållas, just i den cheater-salong, som han sjell latit uppföra och der ban sick sill banesar af en lönnmördares band. Amnet är naturligtvis elt vidt fält for en god rojalists, eller en rojalistisk aristokrats, penna, och llerr Crusenstolpe bar, i harmen ölver en sadan glomsha af kongl. sodelsedagar, tuskal upp de kongl. mianena sa, att hela allmänheten, som ej mera tänker på Gustaf mm, än på hans far och son, blef helt sorblullad. Man frågade sig, hvad nyttigt som då verkligen star qvar af den aåstorep konungens verk? Men svaret blef svart nog. En revolution, som icke en gang gagnade honom sjelf, och som 47 är derefter maste lörnyas, för att kunna sanktionera hans brott mot sina egna, stiftade lagar; ett regeringssystem, som blott hade till syfte fyllandet al egna bebof, lystnad efter personlig utmärkelse, och som ytterst härflöt från drömmar om en verldsinllylelse, till hvilkas förverkligande hans själskrafter voro alltför ringa; se der hans verk, hvilka mäste omgöras, afhjelpas, ogillas, sor att rädda nationen från envaldets förnedring och konungasloseriets utarmande följder. Ilvad står för ölrigt qvar al alla storverhen? — En theater, som oalionen i alla fall fatt, i likhet med alla andra Europeiska folk, genom bildningens sramsteg; nagra lärda stiltelser, hvilka älven, såsom ellerapning al utländska monster, nog uppstätt ändå; nagra ordnar, som äfven sasängan säkert ända inrättat, och ordensdragter, som såfångan ännu bibehaller, under en upplyst tids åtIna Är det väl för deta. som Svenska sol2 oo Fm mm bes -—