soredrag var föredraget 1 en salong Åc. Och detta allt kontrasteras (i synnerhet af Hr de Ssis kTante Ebba), emot vara svenska talares sy nrighet att uttrycka sig. nela detta sorsvar grundar sig på ett misstag om, hvad de, som äogil!ade Ir S:s uppträdande, rättligen hade att förebrå honom. Det var visst icke, ali han hade lätt talesalva, hvilken de nog skulle önska att våra talare i allmänbet ägde — icke all han förstod roa sin publik, byiiket utan tvifkvel är rätt bra, men dock icke ensamt är al så ofantligt värde, att det utesluter ansprak pa andra egenskaper; ty Peatte med sina tra-dockor, Atbias med sina dansande hundar och Bosco med sin troll-stat torstodo äfven roa sin publik (sin pu lin — icke att ban bar sig åt såsom en ehergumen, ehuru lojligt det än må förefalla här, och eburu de verkligt bildade fransmånnen såker! icke gebärda sig så — aldra minst att han fortjente ett par tusen riksdaler banko (hvilket, i sorbigaende sagdt, ärlika karakteristiskt som gement insioneradt om menniskor alt de tyckt vara ett brott, lör det alt de ansett sin pligt vara alt varna sina landsmän för en charlatan) Nej, deta allt innesattar ett misstag om deras mening, hvilka sökte hejda det Suzorska upptaget. Vi skola sorhlara oss. Det är endast sakunnigheten, som söreställer sig, all allt, som år orundligt, äfven är trakigt och alt den, som bar djupsinnisa idter och kunskaper, en: last duger att lasa tör studenter. Detta är en alldeles lalsk åsigt; och Hr de Suzor hade kunnat vara lika glad och roande, om han ock besuttit bestämda och klara inSiseter i det amme, hvarom han låste, ja om han stall på hojaen al kunskaper och ideer i estbeti.eu. Men hvad som förebräddes honom, ar just, alt han icke agde kunskaper, utan ogdSmigen visste jemnt så mycket, som man ex usu iobemtar genom snack i salongen; att han Ue lasit något af eller tänkt nagot öfver litteraturen, winst trämmande folks, den han docka oforskråckt bedomde, utan blott lart sig att UHCSnHO en bop bannala omdömen, hvilkas förste alkunnare vetat ungefär lika litet som han, art han sautagligen suknade den allmänna, loa oci listoriska bildning, som hvar och en maste aga, om han skall uppträda sasom undervisare, i hvad ämne det vara må; att han, med eu ord, ingalunda var en kunnig och genialisk IH Let ator, utan en munvig slaneur (eller kanshe rättare glaneur) på litteraturens allumaninz. Det enda, som hade något iuteresse eller ens var verkligen roarde, af hvad han hade att förmäla, bestod, enligt minga kompetente domares utsago, un en hop anekdoter, hyilka dock latt kunna sas på annat hall. Al benisd dessa stränga omdomen skulle visserligen blifva svårt, da foreläsningarne icke finnas nedskrifna och mängden al de närvarande kunde höra , men soga bedöma, och då minnas är vida vansaligare, när man blott kan det lorra: icke det sednare. Men den impression, som atshillige mera bevandrade bibenallit of den lösa maten, jemte ett och annat enstaka uttryck, som blifvit bevaradt i miunet och bevisar den totala sränvaron af sann bildning, skulle redan vara ett temligen tillräckligt vittne, och bvad som till full visshet hojer detta pastaende, är det nu framlagda gotheborgska dokumentet, som är alldeles otänkbart såsom utganget Iran en man, hvilken har ringaste anstrykning al sann limerar bildning, tingaste begrepp om dennas verkliga värdighet öch ställning i den bättre societeten. Men mi deta vara nog om den mannen. Endast besynnerliga händelser och en besyunerA in halva kunnat gora honom iill föremal for diskussion; och det är alt hoppas, att han lor sista gängen drilvite sitt oblyga spel bär i landet, hvilket för bonom maste halva varit ett kanaans land, i jemlorelse med andra orler, där vissa företeelser, t. ex. ellerlysninvo tyckas antyda, alt rörelsen icke matte halva ( langt nar så bra. Hans exempel har imellertid väckt tanken på P : man ser al tidniugarna, all ett par 2 VOOGHSHäAURSInån ämna Lalla föreläsningar i —2 . AA AR -— LE PM