Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1846, sida 1

denna promenad lemunade en ganska angenäm hugkomst i D)eborahs minne. Jocuah drog ett öfverraskunde parti derutaf. Han anstälde ater en rättegang, och som han ledde i bevis; att stalldrängen, i ställe för att följa de promenerande. stannat vid ingången till skogen, så fann juryn ingen askillaad vara Emellan denna ensliga fristad i det gröna och ett enskilt kabinett, och öfversten fick betala en promenad två ganger dyrare, än hans löjtnant en ostroupastej. . Josuah var ingalunda äregirig. och han älskade sin hustru, hvars smak för hästar och ridning bedröfvade hönom; rik i sig sjelf och riktad genom de begge böftessummorna. salde han sitt gjuteri och drog sig tillbaka till en vrä af Skottland; der en samling läsare; like Honom, hade flyttat tillsammans. Han köpte der ett gods och lefde ensam med Deborah på ett slags feodalslott. Sarons ros; dalens lilja var der, ensam, omgifveu af gamla domestiker; f. d. konstberiderskan hade infet annat ubje än att då och då bivista nägra skrymtaktiga mäns och en hop enfaldiga qvinnors läsaremöten. Josunh hade, för att ur hennes minne förjaga hågkomsten af hennes första yrke, tömt sitt stall; Endast en och och annan gång såg hon kringirra på ängarne en eller ett par skottska klippare med grofva och klumpiga lemmar, djär som icke passa för voltige. och som hon dessutom icke fick lof ati rida på. Aldrig säg hon der något ansigte, som liknade Little Loves, icke en nagot som eriurade henne om den beskedlige, fast något stele Bishop. Josuah Abiugdon var, det är sant, en ganska vacker karl. men hans känslor och tänkesätt öfverenssfämde icke med Deborahs, och han talade ett för hende Obegripligt, mystiskt språk. Hon kunde icke vänja sig vid den enslighet, uti hvilken han höll henne. De voro mycket rika; bon kunde öppna deras kassakista och der mred fulla göpuar röra om guinterna; men det var