Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1846, sida 1

— —— Honstberiderslkan.) (EFTER MARIE AYCARD.) Regimentet tagade förbi, och nägra minuter derefter tumlade officeren ensam sin häst på gatan; han höll i banden ett litet sillxerbeslaget ridspö. med hvilket han piggade upp det vackra kreaturet som han lät piaflera. Dena var mer än tillräckligt att förvrida hutvudet på Deborah; hon for ut som en pil. och i en blink var bon upp på länden af den vackra hästen, med armarne flätade kring löjtuantens lif. Det var endast en Ducrows elev, som skulle kunna utföra detta vadliga hopp med den säkerhet och vighet, som Deborah dervid visade. Hennes kavaljor fattade den bästa tanka om henne och gaf sin springare sporrarne. Han förde henne utom staden till en liten Cottage, hvars tjeustaktive värd emot hederlig vedergällning hetjenade sina gäster med mät och dryck, och der aferfann Deborah med LittleLoves afbild, uli ettlitet ensligt kabinett, sina ostronbastejer. sin hummer. och all den tjusning, allt det muntra sjelfsvald som tillhörde supterna fran den tiden; da hou ännn var konstberiderska. Löjtnanten vär mycket qvick vid bordet; och när Deborah druckit ett glas portain, kände hennes munterhet inga gränser mer. Detta var mycket trefligare än Josuahs Iräkiga, allrarsamma maktider och hans mystiska samtal. Deborah ville åter stiga till häst och fortsätta ridten ända till London, der hon gjorde sig ett nöje af att öfverraska Ducrow och samma afton åter uppträda i AÅleys cirkus. Den unge oflicereu var icke af samma mening; man skulle hafva anklagat honom för att ha enleverat en gift hustru och utan permission lemnat sin garnison. hvilket skalle skaffat honom tveuue fula aflärer på kalsen. Han atnöjde sig derför med att ledsaga Deborah tillbaka JAJA a — a ) Se N:o 21, 24: