SKECECHEL-CÄdD EDS. SJÖR FVERI. herlingsha tidningen förd. 19 Dec. innenaller följande: Danska handelsbriggen Anna, kapten Lol, befaun sig i Bahias hamn, färdig att afgå till Kingston på Jamaika, för att der komplettera sin last och sedermera återvända till Ko penhamn. Morgonen samma dag alresan skulle ske, ankom en person, klädd i en dalig rock och begärde alt få tala med kapten Loll. Åt kaptenen uppgaf han sig vara Italienare och hetta Zernettla; och att han i Babia sorevisat vaxligurer, men att han icke sortjent något, wan nödgades alt i hemlighet lemna landet för äsamkade skulder. Han bad derföre Lol föra honom osver till Jamaika, der ban boppades förtjena mycket penuingar och kuana betala sin resa. kapten Loll gjorde många svarigheter, dem lernetta visste art med mycken fintlighet afboja, och kaptenen slutade således med att bifalla. ltalienaren återvände i land och äterkom om aftonen med tjugu stycken stora kistor eller lärar, hvilka ban, med kaptens tillatelse, ställde på mellandäck. Fartyget afgick framåt kl. 40. Följande dagen funno kapten och besättningen, att fremlingen sökte förskaffa sig detaljer rade underrättelser om de varor, hvaraf lasten bestod och deras värde, och att han ofta gick ved till mellandäck för att se om sina histor, men ingen fatiade nagra misstankar mot Zernetta, utan man visade honom tvärtom den välviljan att tillsredsställa hans nyfikenhet i afseende på lasten. Vid midnatten fick den matros, som var på vakt hastigt böra ett buller från underdäck; han trodde sig genast böra begilva sig dit, men ännu icke bunnen till trappan hörde han kapten Loll ropa på hjelp. klan skyndade ner och såg der, till sin stora förskräckelse, kaptenen, siyrman och tre matroser i strid med en bop okända menniskor, hvilka inom ett par ögonblick mördade de förre. De sremmande hade varit dolde i kistorna, som Zernetta uppgaf in nehalla vassigurerna. ben omtalte matrosen jemte understyrman och skeppsgossen, hvilka icke sågo sig i stand att uthärda en strid med de okände, satte ut skeppsslupen och stego deri, utan att kunna få tid att medtaga ens hompass eller lilsmedel. De bade likväl den lyckan att inom loppet al tvenne dagar friska och sunda hinna fram till Bahia, cch afgåfvo här för danska konsuln den berättelse vi här lemnat. I Babia förmodade man allmänt, att zernetia och hans kamrater mäste vara sjoröfvare, som förlorat sitt fartyg och på det:a sätt bemäktigat sig ett annat, för all kunna fortsätta sill älventyrliga lil på hafvet. — MUNKENEP. De talrika resande, som sistlidne sommar farit från Chalons till Lyon med ängsartyget ellertiginnan al Nemoursa ha varit vittnen till en helt ny handel, aldeles egen i silt slag. En kapusinermunk, en äkta kapusiner, uti sin ordens fulla drågt hade etablerat sig ombord vid sidan af ett stort förråd af små böcker, som ban presenterade för de nyfikne resande, och skafsade sig en lemligen betydlig intäckt genom alt begära den ringa summan af 5 till 15 centimer för stycket (112 a 412 svenska skilling), allt i den mån som böckerna voro stora till. ben årevördige palern rörde sjelf icke vid pengarne, som insloto, ty en kapusiner skall vara fattig och far icke en gång röra vid pengar. Betalningen lades af köparen i en näsduk, som säljaren höll i handen, och när man bad honom att få tillbaka på ett mynt, så mäste köparen sjelf vexla med de pengar, som funnos uli näsduken. Vid debarkeringen i Lyon knöt patern tillsammans näsduken, i det han naturligtvis ständigt aklade sig noga för alt röra vid pengarne, band den fast vid den packa al böcker, ban ännu bade qvar och drog sin I kos med begge delarna. beessa broschyrer, som voro författade af kapusinern sjelf, voro i sjelfva verket mycket oskvl— — — — — — — — — — —ä—q;.s— — — — — — — —— —häa2-——— — —