...mmmm3m3n — b Del är af nyssnämnda 2 6 tydligt, att honungen blott gemensamt med Rikets Stander kan stadga ändring i 4824 ars kungörelse; Det oak ladt har Regeringen nu, icke allenast usan att gilla Rikets Ständers lagförslag, vidtagit sörändrade stadganden, men ätven förklarat att äsraga om privatbanks-lagstiftningen tillkommer Konungen, alt, i ekonomisk lagstiftningsväg, enligt 2 89 Regeringssormen, allena asfgora. Lagen för Rikets Stämlers bank är saledes bränkt; och svenska solket beror, i fråga om denna vigtiga det af landets kreditväsende, som, genom de äldre olagligheter, vi nu skola betrakta, älven fått bestämdt samband med penning-väsendet, helt och hållet af Regeringens godtycke. Detta är det grundlagsvidriga i formen. IUIOm oss nu elterse det i ölrigt olagliga i saken. vid saltandet af 1823 års riksdagsbeslut, angående enskilde banker, liksom vid utfärdandet af 1824 ars klingörelse, och dennas stadsästande sasom läg i 4850 ars banko-lag, ifrågasattes icse möjligheten för enskilde att utfärda tryckta eller graverade sedlar. Sasom bekant ar, bade lagligt förbud. länge funnits for utgifvandet af tryckte eller graverade sedlar, assignationer, eller invisningar, o. s. v. (Se Kongl. förbudet 1766, kongl. kung. 1790 och 1792). Alt skuldebref skulle vara skrilne (antingen egenhändigt, eller al ett vittne), för att vara gällande, var stadgadt i 1798 ärs förordning: Icke ett endå ord i 4824 års kungorelse kunde således af:ö rättighet för enskild bank att utfärda tryckta sedlar, hvilka skulle kunna tillalas att gå i rorelsen såsom penningar: Detia lagstallgande förutsätte deremot, enligt tydlig ordalydelse, atl bankrorelsen skulle bedrisvas medelst auppläning af hapitaler från enshildao. Det var så man föreställde sig, att den privata bankrörelsen shulle blilva nyttig, såsom medlare mellan langilvare och lantagare, sasom upplanare af folkets beopatingar, hvilka derigenom genast kunde göras sruktbärande, saint sasom bänhirer åt allmänheten, gettom uppoch afskrilnings-rähning, depositoch kreditiv-rörelse, m. m. Ingen anade, att vi skulle få sedelulgifrande banker; hvilka skulle gifta at några få cn rult, som ej enskild svensk man hade: bet var Hr Skogman förbehållet; att, såsom föredragande för fivans-årenden; genomföra denna afvikelse från lag, hvilken de nya privatbankernas oktroyer eller privilegier på 1850-talet gafvo form. Fastän rättigheten ätt utgifva sedlar, då den blow gifver vissa slagg bolag och ej hvarje svensk man; ät ett monopolium, och allt så lant af grumdlag är förbjudet; sastän detta monopolium är eu af de vådligasle man kan tänka sig i samhället; emedan det lemnar folkets arbete till beroende uf sedelulyifvande kapitalister eller possessionaler, och försåkrar dessa om orimtiga vuster, större an man kan vänta i någon del af den industriella verksamheten och mangdubbla entot aden ranta; som svensk lag och sed, vid straff och vanära att kallas procentare; medgaf att taga af hapitalet; fastan således all jenilikhet i rålligheter inom freditlagarnes område upphåfdes; så til.lät då regeringen; på Hr Skogmans soredragning, alt privatbankerna skulle få utgitva sedlar och sä ta sådana i rörelsen, ända till valörer af 2 rdr bko: allt detta utan Rikels Standers hörande eller samtycke. Nu säger man: Rikets Ständer hafva ej underkånnt denna regeringens åtgärd; de nafva ej genom konsti:utiens-Utskottet lätit derför iilltala Ar Skogman inför riksrätten; icke begärt asskaflandet at den olagliga sedelutgifningenDen har der sore blifvit laglig.) Detta är alldeles falskt. Ingen olaglighet kan lyckligtvis blifva laglig, för det alt ej Rikets Ständer genast beifra den. Aro ej atgärder på laglig väg tillkomne, kunna de upphäsvas då fråga derom uppstär; ja, hade vi en sjellsländig, upplyst domarekorps, skulle den icke af ett oIagligt fattadt Begeringsbeslut låta sig asfhålkas alf