KORRESPONDENS. Stockholm den 22:dre Jänuari 1846. Så hafve vi da latt oss en liten munterhet, eller, ännu uttrycksföllare, en liten Munthe-Ret, för ati nyttja norrska stalningssattets Herr Munthe bar verkligen kontrasignerat en akongl. Maj:ts Nådiga kungörelse, angaende enskilde banker, hvil: ka utgilva eyna (?) kreditsedlar, hvilken besinnes daterad den 9:de dennes, och som mera, än alla losten, sorsåkringar; hvishningar och sörsvar lor principerna bevisar — att na ionen jemni upp bar att gora med samma lystnad efter sjellradignet i lagstiflningsväg, samma likgiltighet för folkets allmanna skydd emot aristobratiska hlass interessen, utt ej säga samma svaghet för att vinna de mahtigare deribland, som nagonsin under det arfda systemet. Ått denna regeringshandling år i torm gtundlagsvidria; i sak stflande emot nationens allmänna ratt, och gynnande enshilldas, från Jemhikhetsbegreppet inför lagen atvikande sordel, samt till sina följder skadlig, iche endast tor allmänna roveisen, utan for Rikets Ständers Banks; mot hvilhens besiand och Uforbabring dylika lag-atyrkelser troligen systemaliskl tigtas, — dedta alt skall jag nu soka alt bevisa. For det första, hvad formens grundlagsvialltighet angar, sr är det bekant, att 2 6 af Lagen for Rikets Stunders Bank; den A Mais 4850, tillkommen i sammanhang med myntbestämningslagen; uttiyckligen bjuder: aEnshilde stande det fritt, att Bolag inrätta atill Bankrorelses bedrilvande, under iaktiaganne aal hvad genom Kongl. kungorelsen al den 44:de (Januati 1824 redan angiende Enskilde Bankalntattningar är sladgadt, eller sramdeles af cKOn6l. Maja och seikets Sländer sladgadtt avUrder. Man vet, all 1824 års kungörelse tillkom, i det gamla systemets anda, blott för att betaga Rikets Ständer andel i privatbank-lagstilmingen, hvilken Regeringen euvisades alt vilja avse sasom horande till den ekonom iska lagstiltulngen. Rihels Ständer hade 1825 ansett sig berattigade, all, icke i onskningsvag, utan genom hemsltullan till Kongl. Maj:t, begära utfärdandet af en all: män sorordniag, angaende inrättandet af esiskilde banker, i enlighet med de af dem förestagna stadganden, konungen utsaf den lihvöl iche förr, än i Februari manad 4824, sasom hungorelse, i hvilken lihväl Rikets Ständers stadganden ordagrannt soljdes, samt äfven utiryckligen säges, alt de blitvit at Rikets Stander beslutade och bemstallde. ba nu vid 1828 —50 arens rihsdag myntbestämningen skulle genom lag betryggas, och Rikets Ständers bank förstärkas samt for sramtiden genom lag åläggas att upprätthalla myntvärdet, var det af vist, att äfven försäkra deusamma emot all lagstridig medtäslan af enskilde bankinrättuingar; och som 4824 ärs stadganden i detta afseende voro betryggande, då de allena sorulsatte bankrorelsens bedrilvande medelst aktie-insättningar samt upplåning af kapilaler, men icke genom sedel-utgifning — en utVäs, som då, enligt gällande lagar, icke bunde vidtagas — så intogs i alagen för Rikets Ständers banko, 2 6, nyssnämnde vilkor för enshihle ban kers bildande. Genom detta lagbud blel på en gång Rikets Ständers framtida andel i tagstistningen för enskilde banker bevarad, emot det kongl. prerogativets försokta egenmäktighet, och deras i grundlagen bevarade rätt, at allena ge nom sin bank få ufgifva sedlar, som i riket såsom mynt må erkännas, betryggad. Sa trodde man; och då Rikets Ständer sedan vid påtoljande riksdagar sökte att föreslå nya lagstadganden för enskilde banker, hafva de alltid kallat sina förslag alag för enshikle Bankero, samt begärt konungens sanktion. benna har emellertid lyckligtvis icke blifvit gilven; hvilket varit rätt väl, ty priva bank-interesset har lyckats att alltid diktera dessa lagförslag. Men saken har gått ändock, utan stöd af lag, sin gilla gång; det hafva nog de enskilde bank-interessena och vissa emi