Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1846, sida 1

— Och skall ni derför låta henne svälta ihjel, sade sjömannen. — Nej, derför att hon icke är judinna, svarade den andlige och vände John Forster ryggen. Man maste icke tänka på sällskapet för negrernes omvändelse, eller förlossningshuset. Fäfänga voro hans försök i Wallesiska skolan, skottska hospitalet och till och med uti sällskapet för kyrkors byggande. — flvarför, sade han uti sin förtviflan. maste ett vackert ansigte vara själens spegel och detta arma barn hafva den olyckan att vara kristen! Dagen hade förlupit under deta fruktlösa spring; och det började att mörkna, då John Forster och den lilla flickan befunno sig uti Regents-Park, på det ställe som kallas Cumberland-Terrace. Eleganta gentlemen, vackra damer uppfyllde promenaden, men ingen möjlighet att bedja om en almosa för de lus rande polisbetjenternas skull; flickan var dock hungrig och sjömannens börs tom. Jokn Forster var på punkten att lemna den lilla flickan åt försynen, det vill säga läta hnune så smaningom fördjupa sig bland de promenerande och icke mera bry sig om henne; då han blef tilltalad af en ung, välklädd karl. — Hör på, min vän, sade den promenerande till John, är detta ett barn? — Ack, nej, min herre, jag har träffat henne i morse vid Temple-Rur. och jag söker förgäfves någon barmhertighessstiftelse. som vill taga sig an henne; Medau sjömannen vräkte ur sig en mängd ovett emot de filantropiska sällskapen. exkaminerude den unge kärlen noga den lilla flickan, hennes tänder; hennes här, hennes ärmar, bennes axlar; han lyfte med sin käpp litet på de paltor. som tjenade henne till klädnivg. — Väl formad fot, sade han, vackra fotknölarben som en hjort, huru heter du. mitt barn? ij — Deborah; min herre, sads den lillla fliekan i det hon neg. — Och din far?