Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1846, sida 1

— Ni har funnit denna flicka vid Temple-Bar? sade vaktmästaren; vi kunna icke göra någonting för henne. Vänd er någon annorstädes . . . Ack! om ni dragit upp henne ur Themsen, det skulle vara nagot helt annat; vi skulle taga barnet och ni skulle få en vacker medalj. Här lemna vi endast hjelp ät drunknade och begrafva de som icke kunna äterställas till lifvet. Efter denna föga uppmuntrande början ställde den hederlige sjömannen sina steg till London Road. hvarest, uti en ståtlig byggnad, filantropiska sällskapet är grundadt. — Denna lilla flicka, sade Direktören till honom är förtjusande. IIvilka vackra ögon! hvilken vacker hy! Om anusigtet är själens spegel, bör hon vara den bästa flicka i verlden. — Ja visst, svarade John Forster, förtjust öfver de loford man gaf hans skyddsling. rr a — Har hennes far blifvit hängd? frågade direktören. — Det tror jag icke, svarade John. — Då kunna vi icke, gentog direktören, göra något för benne; filantropiska sällskapet tager sig icke an andra barn. än de som ha lasthara böjelser, eller hvilkas förälddrar blifvit afrättade. Uti Stamford-Street vägrade gt. Patriks samfundet att emottaga flickan, emedan hon talade engelska utan nagon irländsk brytning. Frimurarnes välgörenhetsinrättning fordrade företeende af ett diplom, som styrkte att flickans far tillhörde en af de öfver jordens yta spridda logerna. Den prestman. som var direktör i sällskapet för judars omvändelse, frågade flickan: i — Hura många Gudar flnns det, mitt lilla bjerta? — Eu i tre personer, min herre. — Ni ser väl, sade prestmannen, i det han strå den lilla flickan under hakan, att denna lilla ängel är kristen såvål som ni och jag.