Bergs-Kkollegtum dl DUBIUHBAI datUL taRtlu-d ST(dlIIDlarnes behorighet, samt för det andra Österby ägare genast skulle halva öfverklagat ett sådant misstag. Nu är i alla fall tydligt, af Dagens egna uppgister, att stämpeln, oaktadt sorteringsstämpelns nollor, icke kunnat förblandas med Österby-stämpeln, som snarare likuar en 8, och bar ordet Sykes, da Uddeholms-stämpeln bestar af blott bokstäfver. Bemödandet att salunda gora afsigten misstänkt, är ett shadebegar, som icke anstår en Red., som gifvitl sig ut for att vilja det rätta ochrsanna. Dagens, Mägdags-bref är, såsom vanligt, en polemisk uppsäts, rigtad mot Allehanda och Aftobladet. Det är på sina ställen pikant nog. Vi reproducere derur följande, rörande grefve de Suzor och hans försvarare: Aftonbla det och Tante Ebba: Der Graf Suzor aus Frankreich är en gök, derom komma vi osverens. Hade ban ej halft ett hjerta af sten, skulle det bevekts af dina attentioner för honom och al din intima ställning till bofvet. Och ända okade ban icke, ens vid sin sista stance, din naturliga storlek med elt enda tum, han som redan vid den forsta målade vår goda Consraters storhet i jettedimensioner! Men så slipper du deremot nu, att, som denne vår gode vån, vändas för att gälda pulf med pull och alboja vapeurer hos sina illustra gäster, dem han till sitt bord inbod för att tömma Bragebägaren till ära ät Tante Ebbas hjelte. Huru innerligt jag beklagar henne, stackars damel! at sitta som gräsenka i Astonbladats kallarvaning ock gjuta saknadens bitura tarar vid hågkom-ten af slydda, sälla herdestunder töte å tele med den interessante Grefven! ...5 obu, som nu mera år i besittning af alla habinettshemligheter, torde hunna upplysa, om det är sannt, hvad allmänt pådtas, att Herr Suzor sjelf skrilvit i Aftonbladet de berömmande notliserna om sina föreläsningar, på samma sätt som ban ville skrilva dem i Gotheborgs Handels-och Sjofarts-Tidning. Var goda Confrater lann Franske grefvens sjellberom helt oskyldigt, oeh man bar deraf slutat ull nägon olsoch defensiv allians mellan konungamaktens sjelfständige budssorvandt en och två trappor upp och tante Ebba i rez de chaussecen, a ena sidan, samt den interessante Grelven a den andre, till ömsesidigt befrämjande af stora repultationer, både i och u om Sverige. ? Rörande ÄÅÄstonbladets reproduktion af 06stgötha Correspondenten so sor det tända, af oss förut omsormalla, rökoch los-olser yurar sig Dagen i samma brel: oIngenting, är uppbygssligare att iakttaga, än huru de förändrade ovmständigheterna arbeta i alla riktningar. Nu är det ett sostbrodralag på lif och död mellan Aftonbladets store talare och den store sangaren i Östgötha Correspondenten. be beundra hvarandra, de hjelpa hvarandra, de reproducera hvarandra; når den ena Redaktionen hufrar eller fräser, gör den andra så med, och när den ena nyser, bugar sig den andra och ropar prosit! Ännu for nagra få är sedan var det belt annat; omständigheterna hade da ännu icke lotändrat sig. Da hette Ostgötha-sangarens dagliga visa emancipalion, och hvarje nummer al Correspondenten inneholl en budkatle ull hela landsortspressen att resa sig i massa till uppror imot hufvudstadens stora tidningsdespoter. Da skref skalden C. F. Ridderstad soljande ganska allvarsamma prosaisha bit: Jag bar talat vid män — och många, alla bafva varit om sams att Astoubladet ej mera realiserar deras fordringar, deras oaskningar. Aftonbladet är utlefvadt: och den ungdomstriskChet t, som det stundom skenbart tyckes äga, är ett idislande af eu gänget. Dess segerhulva är borta — det har natt sitt Pultava, det har nått sitt Moskva. Och den verldsmonarki, som det i tidningsverlden tyckes antyda, genom papperslormatets storlek — existerar ej, utom sran denna formella synpunkt. — Med nyäret vet Åas, att Astonbladet sorlorar flera prenumeranter. Men så länge ej nagot annat blad uppträder ersättande — sa hommer det att besti: tv det