Revy af StockhRolmas-Täidmämgarme. Postoch Inrikes Tidningar arbeta sig alldeles trotte sor att sorvilla tänkesättet om representalions resormen. cgom representadlionssragano: eNugOt om representations-frågano; aster. nagot om representations-lrågano, elc.; se der dess tnema for dagen! Det märkvärdigaslte at alltihop är, att Posttidningen just foljer den princip, som de konservative förut så bittert öfverklagat och fördömt, neml. att så oupphörligt framhballa en sak, att allmänheten slutligen tror på den. Men bost-tidningen tror pi osanningar, på falska anspeglingar, på satser, som i det dagliga lifvet visa sig alldeles oförenliga med dess känslor, erfarenhet och önskningar; och se der skillnaden emellan den liberala pressens upprigtiga och varma ihårdighet, att vid lämpljga tilltällen sramhalla representations telormen, och de konservatives elandiga sätt, att med osannsärdighet, gåäckeri och osforskatuda anspråk forsvara standsformen. Nu har Post-tidningen hittat på, att resormanhaångarnes pastaenden, att embetsmän och, framför allt, prester, domare och landtstatens tjenstemån, säkert skulle blifva till stort antal valde vid de samfällta valen, skulle bevisa: aatt stän Isvalen vore rätt bran; liksom om alla dylika herrar voro lörljente af folkets sortroende. gegripa då verkligen icke de konservative, all de hvarken ega eller kunna ega detta fortroende sisom sländsmelllemmar, utan aft det är prestens, domarens, embetsmannens enshilta hHrukler, upplysning, mennishokäarlek, valvilja och andra dylika ezenskaper, som ingifva de väljande tillit till honom; och kan väl Post-tidninsen för sis dölja, att det är just ensiligheten i standsvalen, den synbara ensidighet, som vi t. ex. skåda i presteständets val afledamöter, hvilken har och for alhil kommer att afskräcka från standsval. Post-tidningen må nu arbeta, huru mycket den vill för denna valform, så blifver denna möda dock, numera, förgäfves. Nationen kan aldriz ätnöjas med den; och vill man ej för representant-valen antaga den enda naturliga, vid-träckta och tillfredsställande grundsatsen af samsalda val; vill man ej lata folkets förtroende på denna grundval uppföra foten till den pyramid-sorm, san statsbyggnaden måste antaga, si vida man vill se thronen säkert hvila på dess spets; vill man icke hata valmanskorpsen pr denna starka fot uppföra representant-bygsnaden, för att uppbära det ministeriella system, som har folkets och regentens gemensamma tillit och bifall, då kan man ock aldrig vänta alt se den konstitutionella monarkien ärad och aktad i Sverige Man vill då icke en konunga-ätts väl, man må lisma underdanishet, huru mycket som heldst, och icke sina medborgares, man ma ou soha att inbilla dem detta aldrig så mycket. En dinsändareo har enågra ord om konstföreningen att säga. llan föreslär, att inköpet al arbeten skulle bestämmas, genom ballottering al hela föreningen, sedan de varit exponerade, prisen utsatte, och Styrelsen tilleller afstyrkt deras inköp; att ordförande platsen borde bes sättas utom akademien; samt art de äldre konslnårer, som redan hafva en god bergning, icke skulle täfla med de unga talangerna. Förslaget synes vara på det hela ganska välbetänkt. Iallmänhet räder i våra föreningar, samhällen, säll: skaper, 0. 8. v., alltför stor benägenhet att lemna allt åt nägra få personers godtycke, i en Styrelse, som vanligtvis, enligt statuter, eller genom sin inllytelse, kompletterar sig sjelf oct således snart blifver ett kotteri, ett parti, inom församlingen. Den samme Linsändarer, som i Post-tidningen för den 4Z:te dennes uti en artikel com Pincipernav, på sätt vi redan omtalat, försvarade nagra af Regeringens åtgärder, hvilka de konservative urycket kldandrat, och hvilken väckte en sndan förundran, genom den för Post-tidningen ovanliga ton, hvari artikeln var hållen, att man