blifver kommitteen ändock icke. Det vore ett halft underverk om deraf någonsin blefve ett resultat; och ett helt, om resultatet skulle kunna duga att ett ögonblick förena opinionen. Allehandas Winterbhblad har inrättat en så kallad Olficiel afdelving, i hvilken det hötär att hålla fram det ofssitialla bladet, så länge detta sortsar att vara en fanatisk partiorgan. I tisdags-artikeln risas Posttidningen erbarmligt för sitt krängel om definitionen på regerings-ledamöter, och för beshyllningen mot pWinterbladeto, att det skulle sagt, att all reform är omöjlig innan representations-förändring skett. Det var blott alla vigtigare reformer, som desslörinnau äro omöjlige, och det tro vi, att enhvar erkänner, som följt stands-representationens sednare bedtifter. Allehanda meddelar utdrag utur Bergskollegii till hongl. Maj:t afgilna berättelse om sförhållandet med rikets bergshandtering under år 41844. Svenska Minerva meddelar ett bref från g, hvari ilragasåttes, bvarlore ölverstelöjtnant Ståhl lagit afsked från majorsbesatiningen vid Carlberg, och anspeglingar goras, att ej nog stränghet rader vid krigs-akademien, m. m. Brefvets försallare synes vara en af dessa, som tro, att man ej i en läroanstalt kan upprätthalla en bättre anda med milda medel, än med härdhet och stysbet. llans bref öfvertygar också troligen ingen: Minerva yttrar om Pestalozzi-sesten: obet vill synas som skulle nagot misstag härvid egt rum om en sidan fests egentliga betydelse, och denna hafva blifvit uppsattad så, som hade detta tillsalle varit så godt som något annat till att osva sig i talande, komplimensera hvarandra, och dricka hvarandras skål. Af alla skålarne var blott en enda lämplig sor tillfället, nemligen den för Pestaloz:is minre. bet är för bedröfligty säger Minerva, patt sinnet för det passande vid offentliga tillfällen så förfallit i vår bulvudstad, och fafängan deremot så tilltagit.o Man kan gerna instämma i detta med Minerva; men förhållandet är detsamma, som förut, då Minervas exellenser och deras ödmjuke tjenare intogo högsätena vid dylika hogtidligheter. Det är alltså besynnerligt alt Ninerva beklagar sig häröfver, ty saken är ju synbarligen en soljd af konservatismens benägenhet att följa den gamlä tidens bruk. Minerva soker i en artikel kallad Principernas spökande utbreda den tro, att Posttidningens artiklar om principerna, skulle u gåti från hogsta ort. Den, som det tingaste kan bedöma sakernas ställving och de personliga sorhallandena, mätte likväl icke kunna begå ett sådant misstag. Det är, isynnerhet efter sista artikeln i Posttidningen, klart, att de härleda sig från ett håll, för regeringen mera välmenande och lugnare än det hvarisfrån Posttidningens insändare gemenligen plägar komma. Mjligtvis kan och principinsåndaren hafva varit i tillfälle alt känna ett och annat obakom kulisserna, men i öfrigt kan. hans opus visserligen icke betraktas såsom ett echo, af den bögsta viljan. i Minerva meddelar en artikel af en gammnal, s. d. embetsman?, hvilken d. 10:nde dennes stått alt läsa i Upsala-Korrespondenten.) Den innehåller ungefär alldeles detsamma i politik; som man hor af alla, gamla f. d. embetsinän; och som enhvar väl har någre sådane upplysningar att tillgå, lönar det ej mödan att närmare exploftera den ifragavarande. i Dagen vill nödvändigt stämpla Stats-råde! Waern såsom den, hvilken vill nyttja andras stämplar: Nu har den reproducerat en sednare ansökan, i hvilken Herr Wern är 41844 begärt, alt esör stäls sorteringo få bega na tva skiljda stämplar; den ena med en nolla, den andra med två dito. Fastän Dagen sjelf mäst erkänna, att Herr Wen; redan tre månader elter ansökningens inlemnande, sjelt begärt andta stämplar, sit synes ändock alsigten vara, att fortfarande beskylla ll:r Wåern för alsigt att för Uldeholms stal begagna stämplar, liknande sterbys. En så enfalllig alsigk x borde man dock väl ej kunna på allvar söka . LL s-. Ann — 2 OM 9 — 1 02