Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1846, sida 1

när den rå styrkan hvilade tungt på de ringe och svage, då var det just qvinnan, som hos den tappre skulle ingjuta ädelmodets känsla och hos den rå krigaren riddarens högsinthet. Och skulle väl qvinnans rol vara utspelt nu, derlöre att tiderna icke mera äro desamme? Skulle det nu vara henne förbjudet, att på de nya sederna utöfva ett välgörande inflytande, och att under sina ögon låta uppspira de högre dygder, som vår civilisation fordrar? — Nej; det kan icke vara sålunda. Det gilves i samhällsutvecklingen intet steg, ingen grad, der icke qvinnan, säsom sådan, bör utöfva sin makt. civilisationen förändrar och sorädlar sig, och qvinnans makt bör förändras och förädlas med den, samt alltså icke tillintetgöras; ty derigenom skulle i det sociala lifvets harmoni och i den af försynen danade sakernas ordning uppkomma en omätlig lucka. Det tillkommer qvinnan, att i våra dagar för de moraliska dygderna, lör den intellektuella kraften, för det medborgerliga modet, för den politiska redligheten och för den upplysta menniskokärleken bestämma de belöningar, de oemotständliga uppmuntringar, hvilka fordom ensamt voro sorbehallne ktigarens tapperket. Må andra fritt i qvinnans deltagande uti årbundradets nya lil se en löjlig sida; jag kan deri blott se en allvarsamm och rörande. O, att svinnan ville på den politiska nedrigheten låta falla det förkrossande förakt, med hvilket hon fordom tillmtetgjorde krigarens feghet! Om hon för den, som säljer sin battre öfvertygelse, förråder sina anhängare och öfverger sanningens och rättvisans sak, hade något af den ullintetgörande blygsel, hvarmed hon fordom höljde den riddare, som lemnade stridsplatsen, eller köpte sitt lif med förlusten af sin ära — o, då skulle våra strider icke erbjuda denna anblick af oredlighet och skhandlighel, som nu, på mensklighetens vägnar, så djupt smärtar hvarje ädelt, öfver lågheten upphöjdt sinne!.... — H fl m