NORDISK EEHGDCÅLHTEDSHLELSL, flxad i Köpenhamn den HLB:-Ge Jamnunri 1946. Uti ett förevaende nummer af denna tidning omtormalte vi, att de akademiske medborgarne iköpen hamn, samtidigt med sina broder I Lund, Upsala och Christiania, amnade, att, den 15:de innevarande manad, i det hunzsliga jagtsällskapets lokal (Skydebanen) fira en nordisk hogtidsfest. bet med Lordassposten hit ankomna 12:te numret al tidningen af der elandetlo innehaller nu derom en berättelse, hvilken vi bär nedan i svensk olversåltunng meddele, så lydande: 0Cäinan langt eller att man genom de norrska tidningarne bade kommit i erfarenbet af, alt Studenterne i Christiania träffade sorberedande anstalter till fivande al samma fest, ull hvilhen de i fjol hade inbjudit sina akademiska broder i Nordens ostiga umiversitets-ståder, belann man sig här i eu slags tvekan, icke så mycket om man skulle följa deras exempel, som last mera om sållel, hvarpa detta skule ske. Det var nemligen tydbgt, att det icke kunde uppsta sraga om elt föoruyande al denna fest i samma sorm som i fjol. Den da valda, genom hvilken man hade lyckats att tillväsabringa en så lycklig barmoni mellan bistoriski allvar och ungdomlig lislighet, mellan antik enhelvet och modern sinah, mellan konst, sang och tal, kunde blott begagnas em gang, och allt, som sökte att närma sig densamma, utan att kunna osvertrålla den, skuile halva varit utan all kraft och verkan. Iellre, än att blifva en blott esterklang, mätte sesten iche fornyas. Deda sednare onskade man dock, dels emedan man i fjol så djupt och lislist hade upplattat dess betydelse, och då högt och enhälligt lofvat, att för framtiden bibehälsa det af Norrmännen införda bruket, dels ock emedan man erkände det vara högst önskligt, att del gass en dag på året (och det just midt i vintern, när kommunikationen landen emellan är underkastad stora svårigheter och stundom till ochmed tent af afheuten), då man i andanom kunde sorsamlas med sina stambeslägtade broder och hvar for sig aterupprepa de hogtidliga löften, som hade blifvit aflagde under de stora sammankomsternas jubel, Nagra af dem, som förlidet ar hade deltagit dels i den nordiska hogtidslesten, dels i anordningarne beträlfande det stora sS udentmotet, beslo:o sordenskull, för omkring 8 dagar sedan, att inbjuda sina medstuderande till att äfven i är den 13:de Januari lira en nordisk hogtidstest, ehuru på annat sätt, än i fjol, hvarigenom man trolde sig både åt högtideu kunna bibehålla den allvarsamma karakteren af en minnessest och gilva rum at glödjen, utan att behofva blottställa sig lör, att det ena vexte det andra öfver hufvudet, samt tillika, med afseende på fråmtiden, önskade åstadkomma en sadan begränsning af sestens innehall, atu deita aldrig kunde uttommas, och en sådan enhelhet i hela anordningen af densamma, att inga ekonomiska hinder kunde uppstå för dess ärliga förnyande. Allt detta trodde man sig kunna ernå, om festen bulvudsakligen komme att bestå al ett sängre soredrag till aminnelse af en eller flere af forntidens store och fortjente män, nemligen sådana, som haft någon wmärkbarare inflytelse på bela Nordens utveckling, samt derelter al ett sällskapligt lag, i hvilket man ville erinra sig sina akademiska bröder vid Nordens ofriga universiteter, älvensom andra ännu lesvande personer af skandinavisk betydelse. Om aftonen den 13:de dennes, kl. 8, församlade sig alltså ett antal af 430 äldre och yngre akademiska medborgare i det kongl. jagtsällskapets lokal i täslylebanenv, der man uppfört en med rodt kläde dekorerad talarestol, öfver hvilken tvenne sanor vajade. Ochlenschliger, Grundtvig och Almqvist bade blifvit inbjudne att dellaga i festen. Pastor 7. IIelweg oppnade densamme med ett föredrag öfver Nutudens skuld till förfaderne för utvecklingen af den shandinavrska JöHEen Efter att halva ådavalant hurn