Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1846, sida 2

Baring gjorde alltså mycket mycket orätt i att väl erkänna sanningen af den princip, som föreningen förfäktade, men sedan framställa denna princip såsom genom sin inneboende natur varande ur stand till att aldrig kunna i verkligheken användas. i Men, emedan föreningen anser sin princip vara fullkomligt rigtig, månne den dersore har rätt alt fordra, att den genast skulle antagas och sätlas i verkställighet? — Det kan måhända vara faktiskt rigtigt att handla sålunda; tillälventyrs kan äfven dess fordran, att ögonblickligen erhålla det, som den med rätta tillkommer, vara ett ganska lämpligt svar till dem, Som påstå att denna fordran ald rig skall blifva bilallen: men dock kan man icke neka, alt ju i den ligger något, som stämplar densamma sasom olverdrifven. intet kan i alla hänseenden vara mera oklanderligt, ja prisvärdt, än det, att föreningen söker att ernå en fullkomlig frihet och alt den förkunnar detta vara afsigten med alla dessa sträfvanden ; men det är äfven lätt alt inse det hardt nära omöjliga i att ögonblickligen erhålla en så vidsträckt och sullsläåndig handelsstihet, som den, bvilken föreningen fordrar, Det skall tid till allt, och att föreningen, lika väl som någon annan, känner detta, derom kan man vara fullt och sast sorvissal. Detta skönjes också af de ansträngningar, som den, för att förbereda nationen på erofriagen af denna fribet, sett sig nödsakad att göra ; det shönjes vidare af det värde, som dess medlemmar sätta på praktiske mäns goda vitsord och af den stolthet, som de känna öfver sådana personers yttrade bifall; det skönjes tillochmed af det sätt all uttrycka sig, hvilket de i sina tal begagna, t. ex. då Cobden för trenne år sedan i en utomordentligt stor, i operahuset i London håller församling yttrade : oJag är icke fullt viss om, sade han, buruvida det är fullkomligt rigtigt, att J erhallen bandelsfrihet, ja, jag är icke en gång rätt säker på, huruvida J hafven rätt alt erhalla en sådan frihet, så vida J icke fullkomligt uppfatten och med ifver och vårma önshen eder densamma, men en sak är jag fullkomligt viss om, den memligen, att om J icke bafven denna insigt och hysen denna varma, innerliga åstundan, så skullen J mista den i morgon, om det låge inom mojlighetens gräns alt J erhollen den i dag. — Om alltså forenin aen utropar: Total frihet! Ggonblickhigaäsrihet, så vet den dock ganska väl, att, såvida ett folk skall förvärfva en frihet, mäste den äfven vilja den och framför allt förstå den, och att detta icke kan ske i ett enda ögonbjick. Om man sålunda icke kan antaga foreningens valspråk i hela dess omåälliga utsträckning, så hålle vi dock före, att dess sätt at ad till väga är sådant, att det af mer än en nation, och i mer än ett hanseende, är värdt alt efterföljas. Resultatet af bela denna undersökning är alltså, alt man icke kan nog högt värdera foreninsens stråtvanden, synrnerligast i en tid sådan som var, da grundpriociperna för de soejala vetenskaperna antingen blifva öfvergilne, m sskände, eller förvanskade; i en tid då de störista och kraftfullaste andar blifva vacklande; i en tid, då de, som äro böjliga nog att gilva eft er i allt, i nyssbemälte gren af det menskliga v etandet endast vilja se förän der! iga lagar och osäkra principer. Nej; man kan i en så eklagansvärd tid, som vär, icke nog bögt ska t