Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1846, sida 1

delen af engelska folket, till hvars fördel den egentligen tyckes vara bragt å bane? Vi tro, såsom vi redan förut antydt, att föreningen(theanti-corn-law-leauge) åtminstone i detta sednare hänseende, bygger alltför stora förhoppningar på de närmaste resultaterna af skyddsoch probibitiv-systemets afskafsande. Vi halle fore, att foreningen, för att skaffa sig anhängare och underlätta framgången af sina planer, något öfverdrifver den uytta, som man, narmast kan hafva at spanumälslagens upphälvande och införandet af dess nya handelssystem. bet ligger verkligen en temmeligen god portion öfverdrift i de verkningar, man om det har sorkunnat, och man skulle sannerligen vänta sig alltför mycket deraf, om man föreställde sig, alt en ogonblicklig och obegränsad handelssrihet vore tillräcklig att på en gang aflågsna alla de svarigheter, olägenheter och lidanden, som nu trycka atshilliga af de engelska solkklasserna. Cobpen yttrar: gOom man ät engelska folket återgifver dess obestridliga rättighet, att för srukten af sina industrialster tillbyta sig utlänningens spannmal och andra för dess behof oumbärliga lilssörnodenheter, så skall det i England icke sinnas en enda wan, qvinna eller barn, som ej skall vara i stand att förskalla sig sitt lilsuppehälle. 95 I denna sats ligger patagligen en olverdstift. Man han icke, med någon sannolikhet om framgång, silva sina förhoppningar ett så stort spelrum. Visserligen är det icke underkastadt nagot lvisvel, alt, om England öppnade alla sina hamnar, om det läte sina marknader stå öppna för alla de olika materialier, varor, näringsmedel och produkter, som det sjelf befinner sig i brist af och som andra nationer kunna sorse det med; sa shulle det kunna förskafsa sina egna produkter en större alsåttning; det skulle kunna utvidga sin industri, oka besolkningen och gilva den medel, som i början voro tillräckliga till dess underhall: men lika litet är det underkastadt nagot tvilvel, att detta välstånd, åtminstone för en mängd familjer, skulle blifva af kort varaktigbet; att man snart skulle komma i erfarenhet al, alt belolkningen vore för talrik, och att en skara med olägenheter, svårigheter och lidanden anyo skulle inställa sig. Blic handelsfriheten införd, sa skall den naturligtvis ingjuta lif och anda i en mängd olika sorhallanden, som oselbarligen skola gagnande aterverka på det allmaånna vålstandet; men äfven detta inflytande bar dock sin gräns. Nationernas välstand är alhängist af så manga vilkor, att det skulle ädagalagsa en högst ringa grad af insigi, om —