ella förbindelser med andra länder, o. s. v. Det, som föreningen doek allragrundligast bevisar, är det utomordentligt välgörande inflytande, som handelssriheten skulle hafva på freden. bl samma gång som man inför en allmän handelsfribet, inför manäfven en allmän sred, säger en af dess talare. Man skulle genom den i sjelfva födelsen qvälva den oeniga och afundsjuka anda, som nu skiljer nationerna från hvarandra; man skulle förena dem genom ett band af gemensamma interessen, genom en varaktig kedja af bandelsförbindelser; man skulle göra ett krig mellan tvenne nationer lika så omöjligt, som del ou är mellan tvenne delar af ett och samma daudsu ex. tvenne grefskaper i Storbrittanien. Genom håkdelsfriheten blir freden en absolut Ne Föreningens medlemmar ädagalägga: äfssen med ord och gerningar att de på ef gång fälska freden och äro i besiuuning af mod; att de, ehuru varmt tillgisue sitt sädernesland, dock hylla den west upplysta och broderligt sinnade verldsborgerlighets ädla grundsatser. De gå i detta sall så langt och äro i detta hänseende så uppmärksamme på sig sjelfve, alt, då den gamla alundsjukan, underbläst afalskyvärda intriger, under loppet al de sednare ären hade mellan Engelsmännen och Fransmännen framkallat de olyckliga stridigheterna, rörande de orientaliska och otaheiliska angelägenheterna, så skrefvo och talade de icke ew enda ord. som kunde gilva näring ät de läga passioner, som man bemödade sig om alt återupplifva, utan de uppbjödo tvettom alt, hvad i deras makt stod, för alt visa att dessa stridigheter i grund och botten voro småaktiga, och alt det egentligen icke fanns skål till annat än enighet och elt godt förstånd mellan de begge nalionerna. I det sätt, hvarpå föreningen sträfvar att införa handelssriheten, och i den dum, som den uttalar öfver de fördelar, man kan vänta sig af densamma, är mycket att berömma, men äfven något alt tadla. Vi kunne icke nog beundra den fasthet, med hvilken den håller sig inom laglighetens gränsor; den omsorg och noggranuhet, med hvilka den från sig assondrar alla äregiriga partiafsigter; det förakt, den visar alla dylika honstgrepp, och den uppmärksamhet, med hyilken den vid alla tillfällen tager sig till vara att icke understödja något företag, som visserligen kan hafva utseende af att befrämja dess planer, men i verkligheten blott åsyftar al gynna partli-intriger och ministerberäkningar. Men det gifves äfven en annan sida af dess handlingssätt, olver hvilken vi bore yttra vår tanka, nemligen om den absoluta karakteren af dess principer. Hastiat säger, att den är elt parti, som tagit till maxim att aldrig uppoffra den abs oluta sanningen, den absoluta rällvisan, de absoluta principerna. cobden besvär loreningens medlemmar att aldrig afvika från det absoluta Rättas väg. På ett annat ställe yttrar han: Stan fast vid den satsen: ett totalt och Pgonblickligt afskaffande af skyddssystemet; Forsäten aldrig var lösen: ett totalt och ogonblickigt uppbäfvande af handelsprohibitionerna! De, som halla före att man gjorde bäst i att träffa en ifverenskommelse med motpartiet, irra sig högigen i sina på den grundade beråkningar. Man kan visserligen icke hafva något att iuända emot, att upprigtiga reformatorer med ver och standaktighet sordra rattvisa, att de — — cm — 3 5 —— e-—-— ss Ä