Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1846, sida 1

Fekzz Ea å n: 1 FöÖfSenEU.) efter E. MARCO DE SASTR-IIILAIRH. — Mylord, — börjar den vackra aktrisen, utan att latsa märka hans sinnesförvirring. — man bör alltid vara upprigtig! — efter det förbindliga sätt ba bvilket ni begärt detta möte, borde ni visserliRen kunna fordra att ej blifva störd; men jag, a min sida, är nog öppenhjertig. at ej lofra det. — Förklara er tydligare, min fru? — Ja, Mylord. Det skulle möjligen kunna hända. att ni midt i natten 1;. 1: . 2 ; blir nödsakad att dölja er i ett närbeläget rum; jag tror visst inte att det inträffar denna gang, — skyndade hon sig alt tillägga. — atminstone har Jag ingen anledning att tro det; men i alla fall.,... — Min fru, jag förstar er icke .... — Naväl! mylord, — fortfor aktrisen, med ett något stolt uttryck i tonen, — det händer nagon gang att Förste Consuoln gör mig dea äran att besöka mig — och — ni förstår väl, man måste underkasta sig hans magt — hans inflytande! . ,. Vid dessa ord kände Victor allt sitt blod slrömma till hjertat; han bleknade, händerna, som han håftigt tillslöt, tycktes skakade af konvulsiviska ryckningar. Aktrisen, som tillräknade den förändring, som den unge mannens ansigte undergick helt, andra känslor än dem som beherrskade honom, tilllade: Lugna er mylord, jag har i dag ej emottagit något bud genom förste kammartjenaren, som aldrig underlåter att underrätfa mig. Det var nu för sent att draga sig tillbaka. Dessutom bade Napoleon utan tvifvel nnat att göra, an att tillbringa en nu för honom asä dyrbar tid hos en älskarinna af detta slag. Efter att i sin ordning hatva lugnat aktrisen. begärde Victor skrif) Se N:.o 9.