Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1846, sida 1

ska med langref. Klaran, som genomgär och med forssar förenar desse sjöar, atersago vi nu, för alt häritran följa henne hela vägen till hemorten. Han är den längst i norr belägna sjö, hvarpa blockar upphandlas på Klara vattendrag. Jag lemnade säll: skapet vid Isterns sydvestra strand, och begaf mig ensam till Fämun en balf mils väg, hvilken syntes mig ganska kort. Från Fämun gör elfven till Istern slak forss hela vägen och bryter sig fram mellan stenar. Jag sitter nu i en stilla enslighet, omgifven af en vild natur vid Fämuns i norden vidtfrejdade strand, der Klaran kar sitt utlopp och skrifver dessa rader. Här synas betydliga lemuingar efter en stendamm. Elfvens utfall är med vild och häftig sorss; brusande och dauande antyder hou redan vid sin början sitt vilda och häftiga lynne, hvilket hon bibehaller hela sitt länga lopp, tills hon förenar Fämuns vatten med Nordsjöns. Fämuns närmaste omgifning här, dess sydvestra ända, är sluttande skogbeväxta höjder; dock ser man i norr och öster fjellar skjuta upp sine gigantiska spetsar. Fämun är omkriug 8 mil lång; i dess norra ända ligger, som hekant är. Röras kopparverk. Här är vändningspunkten för min vandring denna gång; jag pa samma gang hälsade och tog farväl af denna nordiska sjö med att dricka ur dess bölja en skal för anhöriga och vänner med önskan, att ingen olycklig må finnas på jorden. Det är under ensamhetens ögonblick, då menniskan är omgifven af en storartad natur, som hon känner sin och hela verldens litenhet och smaaktiga äflande. 40 mil, från Carlstad och 30 från mitt hemvist atervänder jag nu med minnet af dessa sköna ögonblick. Med 1100 krok fiskades i sjöarne UHan och Istern, som äro uppfyllde af fisk; oaktadt den kalla och regniga väderleken samt den sena ärstiden fångades något öfver (2 skepp., bestående at stor fet laxör, lake och något harr. Fisken nedsal—