Vär korrespondents yttrande i skrifvelse af den 23:de sistl. Dec. angående representationssrägans ställning inom regeringen, bar försatt Posttidningen i en ännu mera förtviflad ställning. Den visste väl ej hvar den var hemma, på en gång invaggad i de ljusvaste förhoppningar på den liberala hufvuds:ads-pressens? belätenhet och skonsamhet, och uppskrämd af landsorispressens utryckning på stkridslältet samt dess botande ställning mot regeringen; men Posttidningen bade likväl, sedan han haft glädjen se, huru reaktionen emot den förlidne året försokta reformen med nyårsvisiterna tagit skruf, beslutat att skrufva sig in emellan fraktionerna, och till en början blott vara Popartisk? och i det längsta passiv äskädare. ÅÄlven detta skulle snart visa sig illa beräknadt; ty bvad hände? Jo, (vi late Posttidningen sjell tala): att Aftonbladet, samma dag som Handelstidningens påstående om nodvändigheten af en minister-sorändring ankom till Stochholm, kom med en läng artikel i hvilken framkastas tvifvel, huruvida konungen skall kunna verka fullt ut hvad Han sjelf. önskar och folket hoppas, utan att till nägon del förändra en konselj, i hvilken ännu finnas ledamöter af nära nog bestämdt motsatta äsigtev ölver flera af de politiska lilsragornaDetta var aldeles för mycket på en gång; och Posttidningen synes, med detta slags darrande mod, som stundom utmärker poltronen, raljera olver Winterbladets på sotsängen Aftonbladet, lemnade intyg, alt ana hyad som soregär i tiden. Aftonbladet påstår, istrid med Posttidningen, att antalet af nyärsvisiter den 1:ste dennes var mindre, än vanligt. Kanske betyder detta, all de konservative börjat blifva rorelsemän, och de liberale trankilare. Hvem vet? Den här ofvan omnämnda artikeln i Aftonbladet, som åsyftar, alt, i anledning af aDagense vanställningar, besvara frågan : 40m Sverige styres i denna stund elter samma grundsatser, som fore den 8:de Mars 18444, påhallar all uppmärksamhet. Den är stödd på sanna förhallanden, som äfven kunnat med än flera sakta bestyrkas; och blott en inbyrd partiskhet kan dölja lör sig, att sjelfva styrelseprinciperna äro mera tillfredsställande för folkets sak, än det gamla Systemets. En annan fråga är, om annu vid tillämpningen de salt eller kunnat verka så, som de bordt. Det är detta, som icke så allmänt kan erkännas; men som vi hoppas tiden skall göra till en möjlighet, blott hialt kommer at förenas med viljan.