Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1846, sida 3

all bon der aflidil. Fadren vände sednare lillbaka, och ingen tänkte vidare på den tjugoetlåriga sljickan, som förmentes vara död, sedan hafva 7 fulla år sorsinlit, då det fogade sig så, alt helt nyligen en flicka, som stått i oEhbrenhergs tjenst, och som åtuyjulit sitt herrskaps oinskränkta förtroende, kilt sig. Uti det. ta nya förballande bemärkle hennes unga man, att hans hustru hade mer penningar, än hennes inkomstor kunge medgilva, och det uppstod hos honom misstankar om deras riktiga åtkomst. jan söker at sörmå henue till att säga, hvariräån bov bekommer så mycket penningar, och då hov nekar kärtill, så botar hion med shiljsmässa, Denua hotelse gör sin verkan och nu lillstår bon, att hon får penningar af sin förra husbonde — för förligandet af en förfärlig hemlighet. slon säger alt regeringsrådets för död utgifna dotter icke dott. utan sedan någon tid halls sangen uti ett mörkt lörvaringsrum i bakgarden. Under stora löften och beloningar hade man gjort heune delaktig af hemligheten och uppdragit benne att dagligen bringa den olyckliga hennes bnappa af vatten och bröd bestående föda, hvilket hon äfven gjort under kela tiden. Efter denna bekännelse, lörsnmmade icke den unge mannen all ansifva brottet för vederbörande autoriteter. hDesaa låto häruppå straxt omringa buset och begälvosig, beledsagade af den förra tjenstflickan ull det betecknade stället, der man verkligen stötie på en till kropp och själ sorslöad varelse, vid hvars anblick man sväfvade i tvilvel om den var menniska eller djur. Den olyckliga fördes genast till stadens sjukhus, der hon nu befinner sig under en sorglällig skötsel och en sbichlig läkares vård. Man bar allt bopp alt hunna rädda henae. Såsom hevekelscgrund till brottet uppgilves begäret att åtkomma flickans modernearf.