Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1846, sida 1

ö skulle tid efter annan blunda och tillochmed underlätta några ångerfulla sångars flykt. En organmiscrad uppsigt, sade han, sknlle-kunna följa dem uti det nya lit de omfattade; och icke förr, än de blifva farliga för samhället; skulle man påkalla lagen för all återföra dem till ssafhusct. Det der var ett godt hjertas utopi: En händelse, hvars sagesman är intendenten Renault, som i femton års tid förestod slafhuset i Toulon, skall gifva ett begrepp om de dval, för hvilka rymda galerslafvar äro utsatta. En liten gubbe, klädd i blus och stödjande sig på en käpp infann sig en dag vid porten. till Hamnen. i Toulon och bad en post om att blifva förd till intendenten. Denne gick i samma Ögonblick förbi på vägen till sill arbetsruin: Sedarr herr Renault gifvit sig tillkänna, bad främlingen honom om ett enskilt samtal; och när de voro komne afsides, sade gubben sig vara en lörrymd galerslaf som nu kom ör all återtaga sina ljettrarItrlendenten betraktade med förväning denna man, hvars andigte uttryckte godsinthet och en viss upprigtighet, som kontrasterade med den ställning han reklamerade. — Ni är icke från slafhuset i Toulon? — sade herr Renaull. — Jag var i detta slafluns, — sade gubben. Intendenten betraktade bonom ånyo, wuen kunde icke erinra sig denna person. — Jag har nu i tolf år varit intendent öfver slafhuset här, — tillade herr Renault, och jag mirrs er icke. — Icke jag eller, herr intendenten, — sade gubben; — min rymning skedde för 47 år sedan. Jag var då 24 år, och är nu 71. . Tillfrågad om anledningen till silt så ovanliga och förlviftade beslut, berättade gubben alt han sedan 20 är stöd i spetsen för etk handelshus i en småstad, all hans affärer voro goda ochatt han åtnjöt allmän aktning, men, olyckligtvis, hade fian för någ