Härleken betraktad såsom en sS3juUuKMOm.) Åtskillige al mina resp. läsare och läsarinnor torde både förundra och sörarga sig ötver delta milt val af ämne samt att en så helig drift, som kärleken är, skall hafva samma öde, som gäss och ostron, det nemligen att blifva et föremål för min medico-saliriska penna. Jag försäkrar dock på min försattare-ära, hvilken städse har varit mig lika helig som kärleken och vida heligare, än alla kärlekens försäkringar, alt ingenting annat, än åtrå och hopp alt kunna gagna mina unga och möjligtvis äsven roa mina äldre läsare, beyekt mig till detta förelag. Det är en ovederlägglig sanning, alt kärleksepidemien aldrig hos oss utdör, likasom jag tormodar, alt ingen opartiskt dömande menniska någonsin vill sorneka, att den dels uppenbart förstör, dels hemligen undergräsfver en mångd menniskors sorstand och helsa. Man skall dock, som jag hoppas, lära känna och inse, all lakarekonsten ar i stånd att sorskalsa oss en vida grundligare kännedom om detta moraliska onda, äfvensom om medlen till detsammas albjelpande, än philosophien, tillochmed om denna velenskaPernas vetenskap i och för detta ändamal ville tillgripa sina mest radikala och i sak dräpande argumenter. Jag för min enskilta del hyser den största respekt för kärleken; jag vel, att dess makt är oemotståndlig, och att dess herravälde är utan gränsor. ÅÄlla sundhetskordonger och douankedjor i verlden skulle icke sorslå att hindra den från alt intränga i ett land. På de mest obe— ?Åiter, J. C. Tode. — —