Från IILamndsorwen. I Wermlandstidningen för den 51:ste Dec. är på begäran inlordt ett tillkännagifvande af 20 särskilte undertecknade tackjernstillverkare och bergsmän inom Pbilipstads bergslager, att de icke under innevarande vinter afyttra eller ullassa något tackjern, med mindre att priset derå blifver bestämdt uti Pbilipstads marknad d. 8:de fanuari. (O. T.) — Uti en i Jönköpingsbladet befintlig korrespondens-artikel, dat. Köpenhamn, Juldagen 1845, heter det, bland annat: För ett par dagar sedan afsände Skandinaviska Sällskapet bärstädes sin julklapp till Nodbjelps-kommitteen i Stockholm; den belöpte sig till 2000 R:dr r:gs. Jag tycker i sanning alt summan är ganska rund från ett enskilt sällskap, som icke består af miljonärer; men det vackraste är dock naturligtvis dei broderliga deltagande, som åstadkommit den. Det är för öfrigt icke blott inom köpenhamn denna summa blifvit samlad; personer utom hufvudstaden, på Möen, på Langeland, med slerestädes, halva hastat alt erbjuda sin skärf. När nöden stär på, sinner man här Skandinaver öfverallt. Mi vi Svenskar minnas detta, om det danska solket en gång skulle behofsva, icke värt bröd, men våra armar! — I samma korrespondens-artikel berättas det, alt D:r Sturzenbecker skall på diplomatisk väg hafva erhållit anmaning att halla sig färdig vill en liten resa ölver gränsen, så fort han vidare härstädes (i Kopenhamn) öppnar sin mun till olåt. Mannen lärer länge varit vederbörande aå orten obehaglig för sina små ademagogische Umtriebe, och en Lans toast, vid Skandinaviska Sällskapels sednaste sammankomst, för ed et u nga Nordens politiska byggunadskons so, skall hafva gifvit dem en särskilt anledning alt hälla efter honom.