ut, medelst personligt anslag af Konungen, eller ock anslag af Statsmedel och vissa tillökade privilegier. Hr Wallmark tvekar icke att söka öfvertyga Konungen, att med de SStats-rådets protokoll och bandlingara, som, enligt 2 2, mom. 4 Tryckfrihetsordningen äro undantagne från den i nämnde lagbud meddelade allmänna tillåtelse, att i allmänt tryck utgilva embetsverks och publike embetsmäns til handläggning komna handlingar, m. m., skulle förstås äfven a(Statsdepartementens expeditioner och registraturera, så alt — på detta säll — allt, hvad som inkomme och utginge till och ifrån Regeringen, skulle vara och förblilva en hemlighet för folket, först meddelad, eller elter behag undandoljd, eller utportionerad, af det officiella bladet ; samt att således ainga Statsdepärtementens handlingar eller expeditioner skulle få afskrisvas eller exerperas af andra tidningsredaktioner. Ja han vågar till och med söreslå, alt vederbörande embelsverk endast skulle skulle tillatas att införa sina anonser i det osficiella bladet, under föreställning: datt det väl ej kan vara med det konstitutionella regeringssättet öfverensstämmande, att Regeringens egna verka fembetsverken äro då icke Rikets, icke Nationens ?) direkt eller indirekt, i hvilken stor eller ringa män som heldst, understödja de oppositionella bladena, dem Hr Wallmarkuillika inför Konungen beskyller för attipartiskt redogöra för utländska tilldragelser och vanställa sanna förhållandena, för att kunna framkomma med bittra anmärkningar mot Regeringar i allmänhet, o. 8. v. Man kan ej dölja försig, att en sådan framställning, heldst då den sker al sjelllagen anledning, såsom här var fallet, i en tidpunkt, då en ny Regering börjat samt just var sinnad att sammankalla Rikets Ständer, är ett — öppet bevis på hvad sätt man, under den förra, varit van att sorvrida lagarnes anda och bud, förvilla omdömet om allmänhetens håsdvunna garantier, beljuga och nedsvärta sina i politiska ämnen oliktänkande landsmän, samt huru angelägen man var, att söka inleda den uppträdande i samma godtyckliga och skefva åskådningar af samhällsskicket och af de ofsentligt handlande personligheterna, som man lyckas ingisva den föregångna, hvilken så olyckligt förtrott sig till de smilande tillgisvenhetssorsåkringsarne och det underdåniga hyckleriet med majestätets inbillade prerogativer. Handlingen är onekligen en af de mest karakteriserande ibland alla de försök, som man, allt sedan thronförändringen sett, före, under och eller riksdagen vägas af den hydra, bvilken, bildad af diplomatiens, byräkratiens, hierarkiens och hos-aristokratiens hufvuden, med omsom smicker sramläspande, ömsom etter sprutande tungor, sökt gilva sig sken af thronens nitiske tjenare och det bestaendes värnande väktare, för att fortfarande få rusva på maktmissbrukens, söreträdesrättigheternas och vinningslystnadens hopade skatter. Sadan är hela den liga, hvilkens miniatyrbild vi här af offentlighetens daguerreotypbildande förmåga sett framkallad tillbetraktande. Må Svenska folket beskåda den noga ! Den visar oss de falska grundvalar, på bvilka enväldets offentligheten skyende syften och planer hvila. Den låter oss skåda, att endast den fullkomligaste, den ovilkorligaste offentlighet, icke blott a Statsdepartementens handlingara, utad ända vin auti Statsrådets handlingare, är den enda