— —7—— 2 OOAA——— cCccAOQAQAOAQOAOAAAOAO O 2 AQS— heten så stor, att de sätta ett helt lif på spel för att blifva fria några år och tillochmed blott nagra månader före den bestämda tiden. sålunda åsamkade sig, i följd af sina rymningar, Piemontesaren Anselmo, ådomd 5 års .galerstraff, en strafftid som uppgick ända till 50 år. Några af dessa menniskor med fixa ideer betrakta fångenskapen somi ett kortspel, der utsigterna äro vexlande. Efter en förfelad rymning säga de helt lugnt: Ja g hade otur, det är att försöka o migen I Brest träffar man, utanför sästningsverken, uti fördjupningarne bland de klippor, som bekransa Bretagnes kuster, några isolerade grupper af i trasor höljde individer, med en högst egen fysionomi. De äro ett slags Zigenare, deras föda består företrädesvis af död fisk som hafvet vräker upp på stranden; de letva i närheten af slafhuset likasom sehakalerna lefva i närheten af kyrkogårdarne och slagifälten, emedan slathuset är för dem ett ymnigt skafseri. Det är slafhuset. som får betala de libationer i bränvin och annat fluidum, hvarmed män, qvinnor och barn fukta sina torstiga strupar när det är kalas, det vill säga när byte vankats. Dessa familjer öfverlemna sig likasom at instinkt ät jagten på galerslafven; de känna de utgångar rymlingen skall holt efter utkomsten från sitt gömställe i arsenalen. De känna de hålvägar, de öde dalar, de enstaka rucklen. de galerslafven skall hemta andan på sin flykt. Zigenaren i Brest befinner sig alltid i en spänd väntan på kanonskottet, som ger tillkänna en fånges flykt; knappt har lagan al fängkrutet blossat upp, lorrän den värda familjen är på benen; beväpnad med stenar, påkar, knifvar, gamla muskedundrar, fordelar den sig och bevakar alla punkler, som i strategiskt hånscende väckt dess uppmärksamhet. För en man som rymmer, finnas hundra som söka, och när jagtlen är lycklig, så delas den undtångna belöningen oftast på fem eller sex stammar, som hafva samma födkrok. (Forls.