——— —— —— ae, man skall förse honom med lifsmedel för den vid. som han får qvarstanna gömd, och med nödig förklädning ; om affären afslutas, betalar den som tntager förslaget kontant; en kamrat beviltnar ofterenskommelsen, man bestämmer lämplig dag och imme för köparens introducerande i hans tillslyktsort; när han väl är i hålet, så önskar man honom lycka och låter honom sedan hjelpa sig sjelf. Dessa negocialioner ha ock sin lula sida ; det är all befara att säljaren gör två affärer på en gang och, efter att hafva lemnat gömstället, förråder den som är gömd. Detta har ofta inträffat sornyade gånger. Den fanken är temligen allmänt spridd uti de hamnstäder der slafhus slnnas, att man på ett rysligt sätt söker att draga sordel utaf menniskans instinkt för friheten. Jag har aldrig kommit i tillfälle att undersöka huru härmed sig verkligen förhåller, men det berättas att några af bevakningens lägre verktyg låtsa stundom en minskad stränghet eller vaksamhet för att uppväcka rymningslusten. De följa med blicken förberedelserna till slykten, känna gömstället der fången kan tagas till det lägsta beloppet af det å en förrymd galerslafs gripande utsatia premium; men dessa värde spekulanter låta, i den vällofliga alsigten att förstora premiet, rymlingen otverskrider slafhusets gränsor, och sätta icke efter honom förr, än hans gripande, i stället för 50 francs, inbringar 100 eller 150. Ett laklum, som är mindre tvistigt och som mer än en gång varit må! för laga ransakning och dom, är att sångkneklarne, emot arfvode, understodja rymningarne. För icke länge sedan blef en fångknekt ådoma tukthusstraff för alt hafva gynnat en Korsikans flykt. Utom angifvelsen har en gömma sig, äfven att frukta en manöver af förvaltningens förslagenhet. När en fånge saknas, så är det att förmoda, att, om han ännu är i hamnen, hans kamrater förse honom med vatten och födoämnen, rymling, som lyckats att