som beredt sig en tillslpkt ut? den delen af arsenalen som kallas Mourillon. En post blir dem varse, förföljer dem, men kan icke nå dem med sitt vapen. Schunk och Lucan hafva ingen annan ulväg öfrig, än att sälta öfver kanalen; som skiljer Mourillon från öen Buanderie och derifrån begifra sig till redden. Den ene kan simma, och begge bära sina bojor; från hvilka de icke kunnat befria sig. i Schunk är den som kan simma; han tager Lucan på sina skuldror och kastar sig i böljorna: stormen oaktadt brottas han med vågorna; posten har afstått från vidare forföljande, med blicken söljer han de begge rymlingarne, som bortföras af den hänrullande vågen. Det är att förmoda; att denna natt varit vittne till en heroisk sjeltuppoffring å de begge rymlingarnes sida, det är sannolikt att Sehunk, som ensam skulle kunnat rädda sig, icke ville tör sin räddning uppoffra sin kamrat, ty följande morgon sågos tvenne galerslafvars lik ligga på stranden; ännu hårdt omfamnande hvarandra. Då posten bemärkt Schunk och Lucan, utgingo de ur ett gömställe, som de anbragt under en hög mastträd; hvilken man genomletat flera gsentagne gånger utan alt upptäcka något spår till rymlingarnes vistelseort. Inrältandet af gömställen för rymningar har i slafhusen gifvit uppkomst åt en industri, emot irvilken förvaltningen går lill väga med yttersta stränghet. Det finnes en klass af brottslingar, som, mindre äggade af kärlek till friheten, elter bällre logici, än dem som rymma utan att beräkna sannolikheterna alt åter blifva gripne, åtnöja sig med alt, emot kontant erkänsla, hjelpa dem som viija älventyra försöket af en flykt. När en nykomling är händ för att hafva penningeresurser, så affärda ofvannämnde industririddare till honom en mäklare. Om man hos hononr finner en energisk natur, så föreslår man hononr att till hans tjenst gräfva en underjordisk kamnee