af hvilket intendenten öfver slathuset passerar slerå gånger om dagen. Men, när han vill lemna sin bur, har cementet hårdnat, fåfänga äro hans ansträngningar all lossa stenarne; han hör en upp: syningsman Fiher order att framföra tegelsten, för alt, såsom länge varit påtänkt, betäcka de skeppsmaterialier, under hvilka Plasson har anbragt sitt gomställe. Den olycklige fruktar att blifva lefvande inmurad. På aftonen fördubblar sortvislan hans krafter, han lyckas att bryta omkull den mur som håller honom sången, påskyndar utsorandet af sill rymningsprojeht, och halar sig med tillhjelp af elt låg ned på hafsstranden, men råkar der på tvenne fiskare som genast gripa honom och föra honom tillbaka till slafhuset. Tercet och Nercy, fångar uti slafhuset i Toulon, gräfva en grop uti lös jordmån, bakom den koja, som beboddes af uppsyningsmannen öfver stenhuggarne. Det varade länge, innan detta arbete blef sardlgt, ty de kunna endast arbeta på hvilostunderna, å de korta mellanrum, då uppsigten icke är så sträng. Då gralven är färdig och man ditburit lifsmedel för flera dagar; så lägga sig Tercet och Nercy der, kamraterna betäcka denna graf med en stor sten, som de begge begrafne skola om natten upplyfta för att åter uppstå till frihet. Men Tercet och Nercy blifva dagen efter deras begrafning förrådde och ålergifne åt ljuset af en adjulant, för hvilken komplotten blifvit uppläckts Ofta inträffar under nallens tystnad att en post ser ur en tunna eller en stor vattenkruka, som blifvit lemnade utanför magasinerna i hamnen, uppresa sig elt menniskohuxud, svagi belyst ar månans strålar ; om han icke blir losarad af synen, så aslossar han sitt gevär eller kastar sin sabel med alla kralter på malet, och ofta upptager han liket efter en rymling. Ur en af dessa gömmor ulgingo midt under en stormig natt, hvars mörker genomkorsades af täta blixtar, Schunk och Lucan, galerslafver i Tonlon,