kA O EE He 22 ÅS f Å Å 10 e ÅGS. Stockholm den t3:de Dee. 1845. Om ock åtärden icke direkt kan rora Sverige och svenka solhets rättigheter, eller angelägenheter, så var likval konungens, den 29:de sistl. Novemver i det härvarande norrska stats rådet fattade )öslut, angaende en högst vidunderlig, af norrska tgeringen hos Kongl. Maj:t gjord underställning at den nyligen genom riksrätten i målet mot stals-ra-let Vogt alkunnale dom, väckt en ovanlig uppmärhsamher. Ju mera man betraktar denna sak, desto betänkligare förefaller den: icke endast derfore, att den utvisar ett slags omlalighet om hvad man kallar kronans prerogativ, som fullt uti de norrska angelågenketerna synes motsvara det gamla systemets (ty en sudan, om ock i de testa fal onodig, bar dock något skål för sig, om den grundas på tydlig lag), utan synnerligen detföre, att hela atgärden och norrska regeringens, likasom härsarande norrska stats-radets radsifsanqåe andel, är så stridande emot grundvalen sor den sjelfbeskattnings-princip, som savål norrska Som svenska grundllagen bevarar at de begge förenade folken; en princip, som är sa vigtig, att hvarje sorsok till att inaråäkta derpa gäller begges framtid, begges Pall. För alt bedöma sammanhanget med denna sak bör besinnas: att Tullbeskäallningen, likasom alla andra beskattningsärenden, enligt ordagranna löreshriften i 2 73 af Norriges grundlag, momentel a), iDtillaommer Storthinget, icke konungen; att principen for densamma, hvad angar råjern och gammalt jern, sasom läsas kan uti den af nuvarande stats-radet Vogt ursprungligen utgilne Samwling al Norske Love, redan 4818 och sedan städse varit, att dessa artiklar ansetis bora vara 7ria sor iaforseltull, hvitket tydigen i Tulbariiferna står att lasa; och att 2 17af grundlagen väl meddelar konungen rättighet alt gtiva och upphäfva Anordninger (det är: ordnings-stadganden, eller de mom Verkställigbetens gebit ersorde lige loreskrilter, reglementen, o. d. v.), Som ang handel, tull, näringar och pos lis?; men med det i samma z och samma mening deraf tydligen uttryckta vilkor, alt dessa Anordninger icke må strida mot konstitutionen och de (såsom i efterföljande 22 77, 78 och 79 bestumma) af Storthinget gifna Lägar. Oaktadt dessa tydliga ord, hade stats-rådet Vogt, såsom chef lör linans-departementet, tillstyrat, alt på rijern och gammalt jern lägga infofsehHuil (da likval Slorthinget, i sina fattade beslut o tull-sazen, anselt dem böra vara srie för sadan beskattning), samt kontrasignerat regeringsbeslutet derom. Denna hans atgård har boftt en sida: den var och blir ett lagbrott. Om den blott härilutit af hans enskilta och af regeringen delade, al ett eller annat ekonomiskt skal föranledda, ästt, att införseltull af räjern bör erläggas, kunde beslutet anses sorklarligt, ehuru aldiig försvarligt; men i samma stund man nu söker gilva det natur af att vara taget, för att visa regeringsmaktens rätt alt palägga tull, är och blifver denna sak alftwer betänklig; och ifrån denna stond är den gjord till en stridsIraga emellan Rorriges statsmakter, hvilken man lätt inser kan komma att slutas med regeringens nederlng; ty att Norriges Storthing skulle efterskänka nationens i 2 75 försäkrade rättighet att Senom Storthinget bestämma tull-beskatiningen, är icke lånkbart, och 2 17 har just genom det sorsigliga vilkor, hvari de 22, 78 och 79, åberopas, som innehålla formen för utosvandet af konungens suspensiva veto, anvisat sättet, huru Slutligen denna strid emetan begge statsmakterna kommer att lösas. V Detta lagbud har följande lydelse: i ÅDet tillkommer Storthinget: a) alt gifva och upphäfva lagar; att paläågga skatter; afgifter, tull och andra offentliga bördor, som dock icke gälla längre. dr till den I Juli, det Ån då ott nvutt nmdsunata Uanthlia Ar ocamladt.