Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1845, sida 1

LITTERATUR.) II. Trolllaätta-album. Samling af de vackraste och markvärdigaste utsigter vid och omkring Trollhättan. Götheborg. D. F. Bonniers förlag 4845. Hvem skulle väl för ett sekel sedan bäfvä sagt, att den vilda skogstrakt, der Götha elf, skummande och brusande, hvirflande och förkrossande, mellan höga klippor och sönderrasade stenblock bryter sig en bana, som småningom leder till hafvet, kunde blilva ett föremål för tecknarens ritstift och; mångsaldigad genom hans konst, i tusentals exemplar spridas omkring verlden, för all bänföra och beundras. Och dock skulle det blifva så. Det framför oss liggande första häftet af Trollhätta albumo är ett af de nyaste bevisen härföre, och ett bevis, som kommet en alt rigtigt längta efter fortsättningen af denna slags argumentation i bilder och ord, i teckningar och humoristiska beskrilningar. Utgifvandet af en särskild samling af de på en gång tjusande och sublima utsigter, på hvilka nejden omkring Sveriges Niagara är så rik, var en vacker tanke af förläggaren, H:r D. F. Bonnier, och Herrar L. Björkseldt och O. P. Slurzenbecker (Or var Odd) hafva äfven hvar i sin mån troget bistålt honom, alt, på ett del stors artade föremålet fullt värdigt sätt, förverkliga densamma: Visserligen gränsar det nästan till det omöjliga att på papperet öfverflytta skönheter, så majestätiska och imponerande; som Frollhättans; men utmärker sig teckningen för renhet och natursanning, förstär konstnären att i den ingjuta blott en flägt af originalets höga anda; så har ban, så vidt i mensklig förmåga står, löst sin uppsist, och man har då af bonom intet mera att fordra. För att döma af de två teckningar; som det framför oss liggande första häftet af Trollhätta-album innehåller, tyckes llerr Björkleldt bafva vårit sullkomligt vuxen det svåra uppdrag; han åtagit sig ätt utföra; De föreställa 4) de gamla sallen och 2) de öfre slussarne — båda återgisna med en trohet, som lemnar fögas eller intet; öfrigt alt önska: Texten, såsom ofvan blifvit antydt af Orvar Odd, är sprittande liflig, full af en godlynt humor och blixtrande insallen. Skada blott, att ) Forts. och slut fr. N:o. 295.