nar ester genomläsning ingenting qvar, om ej den vidunderliga satsen, att vett konsultativt statsråd skulle hafva den befattning, som förutsätter den vidsträcktaste blick öfver hela machinens gång, den noggrannaste kunskap om dess beskaffenhet, brister och behof; och söm äl konstitutionen är ämnad till den egentliga själen, den sammanhållande kraften inom Regeringen. Som nu i konstitutionen icke finnes en halfdragen anda, eller en enda bokstaf, som antyder, att de konsultativa skulle vara för mer, än de andra stats-råden, så var det då väl, alt sådant åtminstone kom i dagen. Dagen meddelar en Blick i Kaukasiska Dalarne, utan att likväl uppgilva hvem som kastat den. Man har säledes svårt att bedöma dess större eller windre tillförlitlighet. I en artikel, kallad Liberalism och konservatism, söker Dagen, att reda begreppen härom, under ett synbart bemodande att förebrå de så kallade liberale bladen för politiskt öfverlöperi, eller nuvarande Regeringens tillkomst, och ett icke mindre synbart bemödande att dölja sin egen inre tanka eller nodtväng, att sjelf blifva konservativ, om den verkligen blilver någonting. Artikeln innehåller väl ätskilligt, som tål alt tänka på, och är med en viss fyndighet för sitt ändamäl utltorg3; men den innebäller, allt detta oaktadt, ändock bara ordsvall, och man motser ingenting, som kan bevisa hvad begrepp; som Dagen verkligen gör sig om våra vigtigare sakförbällanden, mer än att den i representalions-lrågan troligen kommer att vidhålla gamla Riksdagsbladets? ömbliga juste-milieu med sina amalgamationer af Stånd, kamrar, o. 8. V. A QOQO—U2 —