Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1845, sida 1

er fru och ert tjensttolk. Jag mäste veta. om ni i vår afton var ulom ert hus, eller känhända en misstänkt person blifvit sedd här, hvilken underhandlat med er om priset för mordet. Fraquillo lemnade nu köpmannen utan att gifva akt pa hans föreställningar i bänderna på sina handtlangare och begaf sig till sennoran och dess dotter. — Mina damer, — sade han, — kalla bit era tjenare, jag mäste tala med dem. Sraxt!? derpå inträdde med ängslig uppsyn Mariquir ta, den gamla girigbukens enda tjenarinna. Skomakaren ställde kors och tvärs frågor på henne; men utan att ernå det önskade resustatet. Enligt hennes utsago, den How enständigt vidblef, hade Doun Bringos icke lemuat sitt hus och icke der emottagit besök af nagon. Bittert gäckad i sin förväntan, mäste Fraquillo frigifva sina fångar. Han lemnade huset och tillbragte tillika med sina alguazviler. resten af dager och hela natten med safänga efterspaningar. Fraqnillo och hans skara sago sig redan i andanom dingla i galgen. Morgonen grydde, klockan slog 6 i Giraldatornet och underrättade de arma satarne att de blott hade 12 timmar qvar att lefva, ty de hyste intet hopp mera. — Mina barn, — sade skomakaren, ännu vetjag ett medel. som jag tror skall lyckas. Kommen med mig in på detia värdshus, så vill jag der gifva er vidare besked. Han satte sig vid ett bord, tog 4 bitar pergamenifäste vid hvardera corregidors-sigillet, skref nägra rader ä desamma och vek dem sedan sorgfälligt tillsammans. Sina alvnaziler delade han derpå i 4 afdelningar, gaf hvardera en af de 4 breflapparne och sade till deui: — Mina goda vänner. J måsten bringa dessa order till vakterne vid stadsportarne, Gan, mina barn,