Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1845, sida 1

hörsam borgare inför den förnämsta magistratspersonen i Andalusien. Don Bringos satte sig genast. — Vi vilja icke tvista om småsaker. mäster Bringos, sade Fraquillo. — lätom oss komma till hufvudsaken. Den dag, da Don Herrera förlorade sitt embete. af-kedade ni honom. icke sannt? — Hvad angår det er, bvad har ni med mina familjeangelägenheter att göra? — Godt, sennor Bringos; men hvad som tilldrog sig klockan 11 i natt framför ert hus, det, tänker jag, angar mig. — Hvad menar ni? ni skall dock väl icke svilja göra mig ansvarig för Don Herreras olyckliga slut, — Det få vi se, — sade Fraquillo, — Don Herrera afstod icke från er dotter, fast mera hade han hemliga möten med henne, detta förargade er, icke sannt: och, —fortfor skomakaren med sakla röst, — tänkte ni icke kanhända, att en säkert förd värjdtöt .... — Jag? — utropade Don Bringos, uppspringande frän stolen. — Hör bara på då, — sade Fraquillo, — det vore nagonting helt naturligt. — Att anklaga mig för ett mord. — ropade köpmannen rasande. i — Icke just det, — svarade Fraquillo, häftande en skarp blick på honom, — visserligen skulle en man, som med köld kunde se Sevillas befolkning dö af hunger, äfven väl kunna befria sig från en friare, at hvilken han icke mera ville gifva sin dotier. Hvad har ni att säga dertill? — Jag säger, att er misstanka är skändlig. — Mig synes den helt naturlig. Skomakaren öppnade fönstret och ropade på tvenne alguaziler, som straxi inträdde i huset. — Gode Gud, hvad vill ni göra.? — sade köpmannen förskräckt. — Behandla er som fånge, under det jag förhör