nalur, all ÅAllmänbeten skulle ledsna vid en tidning, redigerad med den exempellösa hätskhet och den oesterrätiligbet, som, synnerligast under loppet af de sistförflutna 6 månaderna, gjort, den kKonstitutionelle? så föraktad och afskydd. Också bar, med undantag af sjellve hufvudredaktören, ingen enda velat vidkännas att hafva ball sin band med i det bunkalaget. Till och med vår f. d. stockholmskorrespondent har uttryckligen , och offentligen protesterat mot all delaktighet i detsamma, och derpå kan äfven ingen, som aldrig så litet forstår uppskatta en politisk skriftställares pligter mot det allmänna och sig sjelf, undra. Åti vara, eller hafva varit, medlem i en redaktion, hvilken så, som den Konstitutionellc, visat sig vara renonce på all känsla tör det tillbörliga, det ädla, det uppböjga, skulle visst icke kunna gälla såsom något introduktionsbref hos den sansade, den upplysta! delen af Allmänheten. Vi förbigå med stystusd alla de srentiska utfall, skadelystna inSixgalioner och pobelaktiga smådelser, som den Ronstitutionelle tillåtit sig mot vår tidning; sran det hållet betyda de mindre, än intet, och vi kuuna blott beklaga en redaktion, som så ytterst illa uppfattat sin ställning till publiken och sina medbröder. Hvad vi deremot icke med stillatigande kunna åse, är det skr ymteri, som denKonstitutionelle ända in i sista ögonblicket af sin tillvaro dristar ådagalägga, då ban proklamerar hela sin verksamhe: hafva gått ut på alt bilda en hämmande dammlucka mot de sioras ströftåg på publicitetens fäll, och då ban säger sig afträda från den publicistiska arenan endast af det skäl, att han vill lemna rum sor större och rikare, i samma rigtning framgående krafler. Fosterlandskärlek och storsinthet hos den Knnstitutionelle 1! !? Det skulle vara roligt att se, buru ban ville defiiniera båda dessa ord; ännu interessantare skulle det vara att få erfara i bvilka fell ban ådagalagt sig innehasva de egenskaper, som dessa ord begreppsvis äro ämnade alt uttrycka. icke mindre anmärkningsvärd är den okunnighet, som den Konstitutionolle, hvad beträffar utgilvandet af den nya tidningen Deagen, icke dragit i betänkande att förebära, äfvensom sl:r Sjöbergs förnekande af all delaktighet i redaktionsbestyret med densamma. Redan för öfver 3 månader sedan berättades, i privata skrifvelser från hulvudstaden, ati ägskilliga personer voro betänkte på, alt, till eft kommande år derstädes utgifva en daglig tidning: Såsom blisvande redaktörer uppgålvos redan då Ull:rr Crusenstolpe, Sandström, Sjöberg samt kapt. Lindeberg. För att döma af Dagl. Allehandas underrättelser i ämnet lärer dock denne sistnämnde icke komma att inträda i det nya tidningsbolaget. Hvad således beträffar H:r Sjöbergs ofta omförmälta protest, så tyckes den vara tillkommen endast och allenast i afsigt alt slå Allmänheten blå dunster i ögoneu. Att H:r Sjöbergs namn icke skulle vara någon rekommendation för Dagemn, är lätt att inse, och derföre var man äfven angelågen om att få publiken att tro, det ban med ifrågevarande tidning icke komme att hasva det ringaste att skaffa. Planen är, som man ser, icke så oäfven; lråga blir bara om den i detta fall kan komma att lyckas. Pseudo-liberalismens flagga är nu mera så ökänd i de publicistiska farvattnen, att det icke för dess kapare lärer blifva synnerligen lätt att uppbringa några priser. — ÄR Dagligt Allehanda bar anmärkt, att vi uli ett tidningsnummer för d. 5:te dennes, . 1 AÅ — — —k— . —?— KK 11j71w0F. . . . M. . 11q3.— — — . —E— Oiaä— — t.I—I—IJ r O:l