Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1845, sida 1

A—7— — Å OT HI Le ii d) be GG. På vår i N:e 286 af denna tidning Medborgären gisna tillråttavisning har dess Red, under sistforflutne Fredag aflaätit ett gensvar, af enahanda art och beskaffenhet som det, hvilket den i strömmenkastade skräddaregumman gaf sin man i samma ögonblick hon gick till botten. Vi hafve följaktigen af detsamma icke tagit ad notam något annat; än dess hån öfver, att vi underlåtit att i vår tidning upplaga åtskilliga, till oss insända, mot Red. af Medborgaren rigtade artiklarNå-nå l det skall i sanning äfvenz vara sista gängen, som bem. Red. från vår sida erhållit en sådan anledning till grin, derom kan den vara fullt öfvertygad. Vi hafve just i Lördags på morgonen emottagit ett så kalladt okinesisket bres, hvilket Medborgareredaklionen sramdeles, då utrymmet så tillåter; skall få att studera på. Den skrattar bäst; som skrattar sist, säger ett gammalt ordspråk: Apropos oskrattao, så bar landsbhösdingen sresve C. G. Löwenhielm, genom en i sredagsnumret af Medborgaren införd uppsats, gifvit anledning till ett rigtigt, såsom Homerus uttrycker sig, poufsläckligt loje.5 Han bar nemligen i bem. uppsats till alla delar förnekat, att oWMedborgareno är hans lidning; ja han bar i sin ifver tillochmed gått så längt; att bari påstått det vär uppgift, att den i länet så ka Ilas, skulle icke vara sanningsenlig, af det skäl, aut han — iilltror sig veta, hvad som i länet sig tilldrager, och att han aldrig förr hört bem. tidning så benämnas. Det lärer sålunda äfven höra tiil underlydande embets och tjenstemäns åligganden att till honom inberätta hvad slags benämning man ger en tidning. ... Se det kan man kalla är att rigtigt hafva sitt folk på fingrarne. Skada blott, att de underlydande icke voro lika tjenstvillige att inrapportera förhållandet med polalissjukan, innan H:r grelven, under en resa i lånet, sjelf fick tron i händerna, ehuru denna tro ej ännu varit synlig i Postoch Inrikes-Tidningar, hvilka hade så brådt med att reproducera iir gresvens, till civildepartementet insända, missledande berättelser, rörande samma ämoe. — För öfrigt tyckes det oss, all H:r grefven och landshöfdingen hade gjort vida bättre i att försöka vederlägga f. d. riksdagstullmäktigen Tobias Linds i N:o 288 af denna tidning införda berigtigande, än att så der offentligen uppträda såsom Medborgarens mälsman. bet var ju just på grund af det af Tobias Lind nu vederlagda sqvallret, som H:r erelven behagat kalla bankofullmäktigen Lars Rasmusson en uppviglande bonde. Hvad har H:r grefven NU att anföra till försvar för denna sin Lars Rasmusson tillagda benämning? Manne icke den lika mycket kunde behösva en belysning, som den benämning, man i länet behagat gilva ed borgaren? vi skulle tro det; och vi hälle äfven före; att det för en landshöfding är vida mera passande att stå till sina ord, än att i en tidning uppträda med repliker, som göra honom till en rolighetsmakare, för att ej säga något ännu vida sämre. —— —— — För ett par postdagar sedan omförmälte Da gligtAllehanda, att i bufvudstaden en ny siqdnino med namnet Vf na ann äm om