Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1845, sida 1

Skomakare: I Sevilla.) — Ers majestät, — genmälde blygsamt skomaka ren, — det kommer sig derutaf, att jag härstammar från folket och bättre känner till dess fuffens. — Det inser jag, — sade konungen, — och skulle bara insett det längt förr. Ni är en värdig och skicklig embetsman. och om jag har gifvit er mitt ord. att ni vid första oupptäckta förbry telse skall varda hängd, — Fraquillo ryste — så vill jag likaledes belöna er för er fruktbringande verksamhet. Skomakaren hemtade åter andan. — Lat oss se. — fortfor Don Pedro, — våälj sjelf. vill ni hafva en grefvetitel eller riddarsporrarne? — Högst fördunden, ers majestät. — sade Fraquillo ödmjukt, som, tvekande emellan respekt och åregirighet, befarade att göra ett galet val; — sporrarne skulle vara mig, som aldrig har bestigit någon häst, till ringa nytta, och hvad grefvetiteln anbelangar, så skulle jag ingenting hafva deremot, men mig tycks, som om ett lock på ett tomt fat vore nägonting ändamalslöst. — Ni har rätt, Fraquillo! Nå, vi vilje fylla det toma fatet, innan vi sätte ett lock deruppå. Önskar ni pengar, eller eti slott i provinsen Estremadura? — Ett slott skulle allt vara. en härlig sak, men huru skulle jag kunna bestrida utgifterna? Icke är jag nu så oförskämd, att bedja om tvenne gunstbevis på en gång, dock.... I detta ögonblick hördes ett buller i förmaket. Dörren öppnades och in störtade en ung ficka, som kastade sig för konungens fötter. — Hvem är ni, sennora? — frågade han mildt. — Ers majestät, jag heter Donna Isabella och är dotter till den rikaste köpman i staden, jag anropar ) Se G. U. 0 S. T. N:o 286.