rår bko. (dv. E. 1.) —— —— GÖTE B: RE. Red. af Medborgareno har, i anledning af en, densamma i vårt 281:ste nummer gilven, välförtjent atillråttavisning, ånyo tagit munnen full och påbordat oss en hel bop saker, de der med sanna och rätta förhållandet öfverensstämma ungefär lika mycket, som aMedborg aren so första anmälan med de 19 nummer af densamma, hvilka sedan den tiden pole komNA i Allmänhetens händer. Så t. ex påstar horgareno, alt vi hafva sagt en osanning, Å osvanbemälte vär tillrättavisning yvotrat, sligt i Medborgarens sednaste anmälan fi pi alt nedsätta och skada Ilandelstido. Red. af Medborgaren har tillochmed båfk-den oförsyntheten att auppsordra HandelsA tidningen att uppgisva en enda rad, ett enda ord, som på det allraringaste vis han sägas uttrycka en sådan illvilja. Det kan man kalla är att rigtigt taga betslet mellan tänderna och rita ut som en skenande häst, tills man, liksom den, kör bufvudet rakt i väggen. Har icke Red. af Medborgaren uttryckligen, uli ifrågavarande sin anmälan, sagt, att den, aaf uppmärksamhet mot dem af sina låsare, som ej kunna hafva särdeles interesse af ett tidningsblad, öfverfylldt med handelsnoliser, beslutat att åt sina så kallade handelsunderrattelser eqna endast sista sidan uf hvarje tisdagsnummero? Hvad innefattar väl deta tillkannagilvande annat, än en insinuation, altllandelstidningen eainrymt alltför stor plats at de merkantila delaljernad, och sålunda bruslit i en sådan uppmärhsamhet mot sin publik, det vill med andra ord säga: bjudit den pa en läsning, som icke kan vara af asärdeles interessen? — Om det nu både för aMedborgateno och hvarje annan är omöjligt att med skäl förneka, det nyssnämnde tillkännagifvande innebär en så beskaffad insinuation, så torde det iillätas oss fraga: om ej en dylik oflentligen uttalad framställning går ut på att askada och oh ; sätta llandelstidningeno, hvilken, till följd af väl sill namn som sin plan, måste ingå de emerkantila detaljer,o hvilka Medborgsren anser vara så ointeressanta och för publiken öfverslödiga? — kan ingen opartisk, med sundt sörnust begafvad och rättänkande menniska besvara denna fråga annorlunda, än jakande, så torde det ytterligare tillåtas oss fråga, om vi, uti ifrågavarande fall, sagt en osanning, eller om Medborgaren uli ofvaubemälte sin anmälan cicke innehallit en enda rad, ett enda ordyo, som kunnat gilva Oss anledning all debitera den för skadelystnad och illvilja? — Men latom oss ock för ett ogonblick antaga, att eMedborgareno med sin här ofvan anförda lirad icke halt for afsigt att skada och nedsätta llandelstidningen; så aterstär dock uti de rellexioner, den innehåller, en så grof selaktighet i lankegangen och uppsaltandet al de merkantila förhållandena, att man näppeligen kan begripa, huru det är möjligt att 4 med nagot Uvlibt nonsens.