klarar dess Red., på sitt hedersord, att det är henne alldeles obekant Nå, då är det väl henne älven obekant, att Medborgaren inom länet temligen allmänt kallas (Grefve Löwenhielms tidninga, och att en länsman rådde en viss annan tjensteman att prenumerera på densamma, (dså vida han önskade att stå väl hos höga Vederbörande likaledes torde det vara Red. af. Medborgaren alldeles obekant, att aganska många, så väl ynare som äldre medlemmar al Stiltets presterskap öppet ogilla, att några unga prester och skollärare slagit sig ihop om att redigera en tidning, då de alltför väl kunde behofva att använda tiden på ett för dem och samhället vida gagneligare sätt.4 Så lyda nemligen orden uti en till oss för öfver 3 veckor sedan insänd artikel, i hvilken Red. af Medhorgaren dessutom i annor måtto ganska allvarsamt tillvättavisas. I en annan, likaledes till oss insänd uppsats, undertecknad agammal prestmand, frågas om ade unge Medborgarne tio sig vara så fullkomlige i alla de stycken, som höra till deras kall, att de kunna egna den tid, som från göromälen blir dem öfrig, åt tidnvingsskrifveri, eller om de sysselsätta sig med detsamma på sjelfva arbelstimmarne och salunda från den ät deras handledning öfverlemnade ungdomen undansnilla en för denna dyrbar och oaterkallelig tid 24, o. s. v. — Orsaken, hvarsore vi hvarken infört elter sramdeles komme att införa ifrågavarande artiklar, torde lätteligen inses al en hvar, hvilken icke, i likhet med Red. al Medborgaren, vill pädikta och påborda oss oädla motiver. Såsom myheter för bem. Red. torde dock de här olvan anförda tiraderna med skäl kunna antagas vara på sin plats och måhända äfven innehälla ett argumentum ad hominem, som mojligtvis kande förtjena att något närmare begrundas och bebjertas. Att Red. af Medborgaren genom holisbetjenter ätit utbjuda sin tidning, vidgår den, men lormenar, att derutinnan hvarken kan ligga anagot ohederligt eller orätt, samt att den med lika mycket skål tror sig för tidningens utbjudande kunna begagna polisbetjenter), som Handelstidningen i och för samma ändamål begagnar aig af madamer.? hjädtill svare vi: att Red. af Ilandelssidningen aldrig genom någon person later utbjuda sin tidning. vid arets slut erhalla de af prenumeranterne sjellve aflonade tidningsbärerskorna bocker, i hvilka de prenumeranter inom staden, som onska så sig tidningen tillställd i sina boningar, för ordningons och uppbordskoutrollens skull inskrilva sina namn och den al dem erlagda prenumerationsasgiften. Detta kon så mycket mindre få benamning af någon utbjudning, som, utom ofvannämnde prenumeranter, nåra 400 personer på tidningsbyraen lata anteckna sina namn, erlägga prenumeratiansalgiften och erhalla de vanliga, till tidningens afsbemtande å vederborliga usdelningsstallen berättigande ordningssedscdlafne. Sa, och icke annorlunda, sorhaller det sig med Handelstidningens madamer, hvilkas emancipatiou vi lor ofrist olverlemne ät Medborgarew att uiverka och genomsora. Se sal vu är den vidrakningen med Red. af Medborgaren uppgjord. ben bar blifvit vida omständligare, än vi i början lorestallde oss ) Poliemästaren, Ar borgmästare Evert, järer dock icse hafva delat denna Red:s af Medborgaren asigt, alldenstund han, så snart det blef honom bekant, att t enne polisbeljenler vandrade omaring oca utbjudo nysbem Ite tidning, uttrycaligen färbjod bide dem oc deras hamrater, att siy med slik kolportering befatta, palatset. Han kom na för At 3