——— —————7 en man med athletisk växt. hans bröst var blottadt och liknade ett vilddjurs, ett långt svart hår föll utför hans rygg, han gick barfotad med ett längt skägg och med en tigerhud kastad öfver skuldrorna. Vid bans bälte hängde en träskäl, ett slags skrapa att skrapa sig med, en flaska, en strutsfjeder och en rosenkrans, som bestod af nägra oerhördt stora perlor. Han liknade, sägerdoktaorn, då han stod i denna drägt upprät uti den häftiga störtskuren med sin a svarta och vilda ögon, som rullade i deras hålor, en menniskoätare i sin kula. Man lagade en mycket god måltid ät honom; men han visste, al t på andra tider hade dervischer at hans stånd fått 100, ja 200 piaster, och honom gaf man intet. Han reste sig upp, och, i det ban utsträckte den högra armen, höjde han med den venstra ett horn och stötte deri trenne gänger med sådan kraft, att ljudet blandade sig i stormilarnes tjut, och han uttalade öfver hwet, öfver Sibyllan, öfver hennes slafsar och vänner en högtidlig förbannelse: Förbannad! förbannad ! förbannad ! ropade han. Skriken af foglar, som Syrierne anse för olycksbådande, och som gerna flaxa omkring under stormen, blandade sig med Beltachiens längsamt uttaladt förbannelse. Lady Esther läg till sängs, sjuk och ruinerad. Ett par dagar derefter, i Juni 1839, uppgaf hon också verkligen sin sista suck, Hon dog, ötvergifven af alla Europeer, säsom ett lefvande skelett, omgifven af några arabiska tjenare, Taket åtver hennes ram. der vinden inträngde från alla sidor tillika med regnet. uppehölls af råa trästammar, som man hade mäst ställa på sned för att hindra timmerverets sammanstörlande. Man lade hennes lik i en graf uti klostret Mar-Eli: s, nära det ställe, der hon hade hbegrafrit sin profet, Fransmaunen Loustaunneau. o Slut.