Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1845, sida 1

Långt ifrån alt visa sig orolig öfver sin ställning i Djihoun, vinnlade hon sig mycket mera om scheik Bechirs, Emirens rivals vänskap och förbund. Oaktadt denna besynnerliga ställning, fann der dock ett ständigt umgänge rum emellan drottningen af Tadmor och fursten. Han skickade sändebud till henne för alt besvärja henne alt lemna landet, som var utsatt för krigets ödeläggelser och hvarest det skulle blifva omöjligt för nagon myndighet alt försäkra en främmande dam om skydd; hon besvarade dessa antydningar med hån och hotelser. En af Emirens utskickade, som ville visa sig för henne, lade först sin sabel och sina pistoler ifrån sig i ett yltre rum. Besall honom sade lady Esther till sin piga, vpatt laga sina vapen åter och komma in beväpnad.p yTror ni, — ropade hon till honom vid hans inträde, — natt er herre injagar skrämsel hos mig? Jag frågar hvarken efter hans gift eller dolk; Eruktan! Jag känner den icke. Jag vill icke låta skjuta honom, jag vill dräpa honom med min egen hand.y Mannen stod och darrande för denna qvinnan, och framförde till Emiren dessa trollqvinnans ord från Djihoun. Emiren ufsläppte ett ofantligt moln af rök från sin pipa och gick ur rummet, Utan att yttra ett ords IIOn förde samma språk emot alla Musulmän, som kommo till henne; och hennes politik, som var likaså utomordentlig som energisk, lyckades förträffligt. AÅJag vet väl, sade hon; Hatt jugen är säker för hans dolkar och gistdrycker, men man må låta honom veta; att jag föraktar och troftsar honom. Han är en hund. Derest han hår lust att mäta sin makt Med min, så är jag dertill beredd. Då Ibrahim slutligen tröttnade af hennes skryt, som för öfrigt hade något mycket tilldragande för Österlänningarne, skickade han efter Hamaady och sporde honom, om det icke vore möjligt alt blifva qvilt denna besvärliga person. Ers höghet, svarade Hamaady, oskall göra bättre uti