Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1845, sida 1

— — — — — — —— ————— ——— — —— såt han fullbordade för några veckor sedan, en söndag medan modren var i kyrkan. Den lilla fickan, omkring 4 år gammal, gick i barnslig oskuld och lekte på golfvet, då den känslolose fadren med en yxhammare tilldelade henne det mördande slaget. Pa golfyvet låg det lilla liket flytande i sitt blod, när den beklagansvärda modren återkom frän kyrkan. — Nyligen bar förhör blifolt anstäldt med tvenne ynglingar, misstänkte för att hafva vällat en menniskas död. Dessa, om så mycken gudlöshet och ssorhärdelse vittnande brott, som i sednare tider tilltagit, ätminstone i dessa trakter, efter hvad man påstår, kunna ej annat än väcka bekymmer och farbäga, och önskligt vore, att alla de ädla krafter, som verkligen finnas, ville förena sig om att såväl utröna de samverkande orsakerna till det stigande fördersvet, som upptänka verksamma medel till deras omintetgörande. Såsom ett tröslande motstycke till den tabula nigra, som här ofvan blifvit framställd, torde man böra nämna, att ett antal vältänkande män här i trakterna förenat sig om att samla medel till en räddningsanstalt för vanvårdade barn, till hvilken åtskilliga landssorsamlingar i trakten af Borås lofvat att lemna årliga bidrag. Man lärer hafva utbedt sig att få illustrera inråttningen med Pains Gustafs namn. Matte denna silantropiska inrättning vinna framgång och förkofran och komma i snar verksamhet, ty det år mycket, som behösde och borde räddas, och räddningen, under hvad form den erbjudes, är alltid välgörande, kärkommen och efterlängtad! På vägen emellan Boräs och Skene stå ännu på flera ställen äreportar, som blifvit uppreste vid Konungens resa genom Mark. De stå der, vissnande liksom allt annat, som lånat sin fägring af sommaren ; men oförgängeligare äreminnen har den älskade Landssadrens ädla personlighet rest åt sig i det trogna och tillgifna folkets hjertan. Det var ej den minsta fröjd för detta folk att höra landets Konung äfven tala dess språk — ett språk, som alla sorstodo och der hvarje ord kom från hjertat och gick till hjertan. Med glådje och tillfredsställelse omtalas här hvarje ord, som konungen sagt; hvarje vänlig blick han gisvit, och föräldrar skola för barn och barnbarn förtälja om den gode och vänsälle konungen och hans resa ge: nom Mark. Just på detta ställe, berättade en qvinna, stvd. jag med mina barn, när Hans Majestät höll stilla i vår by, för att sjelf gå in och se på dem, som välde. Han gick förbi och såg TEE —