Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1845, sida 1

— De — utösning, i hvarje upptänkligt Tall. Förr, än den gjort detta, är den ej betryggande for samhället. Dessutom har Sveriges lag redan gjort det, uti ifrågavarande afseenden ; ty den bär, genom förbudet att pina till bekånnelse, gjort älven den häktade brottslingen skyddad mot väld och rå egenmäktighet. bet är efter detta lagrum, som domstolarne äro skyldige att dömma: En af det gamla systemets få sörtjenster var, alt åtminstone icke trotsa denna del af lagärnes fös reskrister, hvilka ock äro så nära Införlilvade med allmän europeisk civilisation och rättsbegrepp, att hvarje Regering, som är nägot mån om sitt anseende, mäste noga vårda deras tipps rätthällande. Man bade i det bekanta Viottisha målet ett vackert bevis på dess mensblighet — och om äfven nuvarande Regering, vid Augustitilldragelserna i Stockholm 1844, visade sig bes vägen att läta polisen ostrafsadt piska solket med käppar, så borde den dock nu ihägkomma, att allmanna omdömet högt gillade Carl XIV Johans. allvar i det nämnde vämjeliga torlurmålet i Gotheborg. Allehanda upptager ur Östgötha Corresponteno ett förslag, huru jernvägs-systemet borde. lämpligast ledas i Sverige. betta lörslag synes likväl vara snarare utkastadt, på en vägkarta, än efter en terräng-karta, och torde tåla vid en hel hop förändringar ; emellertid är det icke utan betydelse att se, huru man från alla häll börjar fundera på den här så mycket omtalade s. k. hufvudlösaw jernvågsspekulationen. Under artikeln Litteratur innehåller Fredagens Allehanda en recension af hospredikanten Nordensons predikningar. Den är läsvärd. Då man närmare granskar våra nuvarande ballt religiösa och ballt politiska pres:ers predikningan, så lörvänas man verkligen ösver den i dem sig visande sattigdomen på kärlek till men sklipteten, på förtröstan att den utvecklar sig efter en kärleksfull försyns plan, på erkännande af att äfven den, som salt biskopens tof att predika; kan göra, genom användandet af sitt inskränkta: eller ensidiga förstånd, mera ondt, ån mången ähorare gör med sidt, eburu detta, snart sagdt, bannlyses från predikstolen. Deremot finner man med häpnad en synbar systning att sorbittra tanken på lilvet, ait göra detta till ett verkligt plågoris, alt derigenom inplanta likgiltighet för alla, lilvets jordiska åndamäl och hindra all samhållsutveckling, all praktisk lulländning, vare sig i samhällslisvet eller samiljlivet. Uxad bem. predikningar eg enthigen vilja, år start sagdt oförklarligt; att en sannt kristligt verläsäsigt lör dem kan. ligga till grund, måste dock betvissas. Skulptörerne i Rom en öfversättning ufur vÅllgemeine. Zeitungy lemnat en kort och nätt bekantskap med flera dervarande kolstnärer, isynnerhet Tyskar. 2 Möorgonen, som sorssäfter den norrska ärlikeln och: nu åften meddelar det längesedau asgjorda tryckfrihets-målet omellan Nerikes Ällehanda ock major Lessing, innehåller ett sörslag att sysselsätta alla nödställde i hufvudstaden med att ahugga och krossa sten för gatorna och trottoirernas — ett. förslag, som mycket lofordas i tidningen. Tiggerl skulle hindras på det sätt, alt den som gilver, får plikta. Morgonen har sått höra att en lång förteckning på främlingar, atillochmed från andra verldsdelar; hvilka erhållit svenska ordens-värdishetero, bufvik uppläst i sista ordens-kapitlet; och som ej Post-lidningen meddelat underrättelse derom; yrkar Morgonen, att Dagligt Allehanda bör görs det. Morgonen rwckes vara vid dåligt bumör öfver, att ej astjernsalleno slå her inom Sverige allena, ty deri antydes, alt di ordensväg blilvit för uilåndningar på 4 år, under den nya tiden, mera uträttadt, än på 5 eller 10 är under den gamla. i Svenska Minerva meddelar med syns bar skadeglädje den undertättelse, att den socken i Stockholms län, som sattade det förut omnämnda kloka beslutet att icke begära und