Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1845, sida 1

. i -. H personliga förolämpningar, eller orättvisor, träffar en stackars bulvan I stället för — krypskyttea. Aftonbladet meddelar åler, i en korrespondens-artikelzscån Berlin, qhögst intressanta underrättelser om ställningar och förhållanden i Preussen. I nåstk. Februari månad komma samtliga provincial-ständerna att samlas i Berlin för att rådslå, huruvida förändringar böra företagas. i i deras närvarande inrättning och om allmänna riksständer skulle kunna deraf bildas. Antalet af deputerade lärer Ulgöra omkring 600 personer. Det blifver således nästan en svensk riksdag, och man synes iPreusscu bafva af vårt exempel lärt sig att Ständer icke reformera sig sjelfve. Det mätte vara derföre man sammankallar dem, för att få dem sjelfva alt hindra uppsyllandet af ett heligt löfte, som en konung, i nödens och sarans stund, gaf åt Preussens solk och som nuvarande Statssorm i det landet tillåter esterföljaren att honorera, utan att belölva höra de tilll sin sammansättning alldeles icke folket representerande provincial-ständerna. Korrespondenten tror likväl, att äfven utur denna illa sammansatta provincial-representation något godt kan uppstå, om den sammlanföres. Man bör önska lycka tll företaget; men tvilvelaktig synes i alla fall utgången af detsamma. Aftonbladet har äfven lemaat plats för en uppmaning till Regeringen att påskynda sitt beslut om det af riketsStänder vid sista riksdag fattade, ganska vigtiga beslut, att de indelta råntorna, lika med hvad redan sker med de kronan behållna räntor, skulle ingå till statsverket, och de indelta låntagarne lika med alla öfrige embetsmån, erhålla sin aflöning från statskontoret, beräknade efter 40 års medelpris. Altonbladet meddelar, efter Westerbottens Läns Tidning, ett utlåtande af löjtnant Edman till Konungens Befallningshafvande derstädes, angående stamlhiolländerier eller afvelsladugårdars inrättande i Riket, som ibnelhåller en hel bop tänkvärda uppgifter och omdömen och afstyrker att öfverlemna afvelsgårdarna till enskille Som andra på goda skäl afstyrka att sköta dem för kKronans rakning, så skulle al olllsamman ingentiug blilva, hvilket väl, på sitt sätt, vore det klokaste; men finnes det då ej ett medel, som: är det naturligaste och säkraste? Vore det ej helt enkelt alt medelst premier uppmuntra dem, som visade sig hafva i högre grad, förädlat sin boskaps-asvel? En artikel i Onsdagens Åstonblad jupptager frågan om kämaärs-råttens utslag, angående den polisgevaldiger och polisbetjening, som piskat tvenne qvinnor i polisens rum, sedan de arresterat dem. Denna artikel sörtjenar stor uppmärksamhet och utreder fsörlillandet ganska sullständigt. Den kunde gerna sälven hafva uttalat den bestämda åsigten, att allt sådant vålds fortsarande, når som helst kan sörekommas, om blott den högre polis styrelsen, öfverstäthållare, polismästare och Fogasen, som har fängelserna under sig, med allvar och krast ville hålla lagen vid makt; ty då vågade ej polisbeljeningen all egenmäktigt sorsara. Så till vida lärer redan en början vara dertill gjord, att polisen icke vidare får tillträde till fängelserna, och betjeningen icke der får hålla pinliga förhör; men detta är blott en del af hvad som beböfves. Äfven Dagl. Allehanda bar en kort artikel, i hvilken betänkligheter yttras emot detta domstolarnes och polismyndighetens förfarande, att emot tydlig lag skydda de lägre polistjenstemännens egenmäkligheter och våldsamheter; men Allehanda har i detta, som i ändra stundom förekommande fall, svårt att blilva fast och konseqvent i sina opinioner. Så lär ser man deri, t. ex. följande: Att polisen utöfvar och i mer eller mindre mån alltid måsie utöfva en, på sitt sått godtycklig, det vill säga, icke alltid af lagarna begränsad makt, lärer väl svärligen kunna förekommas. Likväl är det just denna sats, som varit orsaken till allt det onda. Lagen både bör och kan bestämma polisens makt och sättet för dess — — W. Ww..:.-WA x — — Q ——L — — — — ADAi 33B njnss ssjnRji :n d———