genom vårt skatte-system, som lagt de hufvudsakligaste skatterna på jordegendomen, såsom Stånd betraktadt, en afgjord obenägenhet för flera af de öfriga reformerna. bet inser väl sjelf, att städerna lida mera af handelsoch skråtvänget, än af den obetydliga täflan, som en full frihet skulle framkalla srån landsbygden; det vet nog, att sammansatta handtverk, sabriker, bankinrättningar, kreditanstalter, undervisningsverk, m. m., skulle i en vida högre grad då uppstå och taga sina säten i städerna, än vu ; och det står färdigt, att när som heldst slodja regeringen, emot Adelu och Presterskapets obilliga anspråk på soretrådes-rattigheter och fördelar, som icke längre äro förenlige med samhällets allmänna väl. Men så länge Borgerskapet i städerna vid riksdagarna uppträder genom stånds-deputerade, skola desse ombud så alt säga tvingas af sina hufvudmäns i allmänhet osäkra och nedtryckta sällning, att hindra de reformer i beskattningsväsendet och näringslifvet, som likväl allena kunna utofya något större, välgörande inflytande på landets materiella förkofran. Hinder kommer Borgare-ständet, nu mera, icke att lägga för representations-reformen ; men så länge den icke blifvit genomförd, skall det i många afseenden blilva elt binder för de öfrige reformerna. Man har sökt inbilla oss, att Bonde-ståndet äfven tillhor de privilegierade klasserna; vålbetankt har man likväl underlåtit att uppräkna, bvari dessa privilegier bestå, ty då insage enhvar, att det endast bar ett privilegium, neml. att trär la för alla de ölriga. Det vissa är, att det i fråga om verkliga interessen icke äger nägot slags privilegium, annat än det föga tillfredsställande, att utgöra 14:del af en ståndstepresentation, som kastar på det alla statens bordor. Atl det hvarken blilver ett binder för en representalions-resorm, eller sor öfriga nodvåndiga förändringar i våra institutioner, kan med visshet antagas. Då således, på sätt här blifvit antydt, i allmänhet inga andra hinder för en reformerande regering kunna ifrågakomma, än sadana, som bon förmår att lätt undanrodja, dels al egen myndighet, dels i förening med folkets i städerna och på landet valde ombud, synes det som skulle hon utan all väda kunna besluta sig, alt med nit och kraft skyndsamt utföra, hvad redan allmänna rösten så länge påkallat, och som bennes egen erfarenhet redan bör säga henne vara ett nödvändigt vilkor för Sveriges lycka och säkerhet. bet kan visserligen sägas, att om tiden icke redan blilvit så länge försummad, så hade måhända målet kunpat säkrast vinnas derigenom, att regeringsmakten först begaguat hela sin inslytelse till att förmå den bristfälliga stånds-representationen till att genomsora resormerna i undervisningen, civiloch kriminal-lagarne, skatteoch uppbördsväsendet, förvaltniugens organism och besordringssystemet, m. m., hyarigenom den nyare tidens anda och upplysning fält djupare intränga i statslifvet; da sedan kastoch privilegii-väsendet lättare kunnat förmås att frivilligt osverlemna sina befästningar inom representationen. Sadan var den oppositions plan, som, allisedan hoppet på Carl XIV Johans regerings-system i början af 4820-talet visade sig sviket, sökte att förmå stånden till att framkalla dessa reformer af den reaktionära konungamakten. Det lyckades likväl blott i få fall. Val visa riksdags-förbandlingarne, att Rikets Ständer i mycket tagit forsta stegen till förbättringar ; men sallan hafva de kunnat uttagas, då man saknade Regeringens uppriktiga medverkan ; och i de flesta fall, då steget uttagits, har Regeringsmakten antingen rent af tvingat sakerna tillbaka genom sina vägrade sanktioner, eller ock, genom ett alldeles motsatt eller med afsigt förvridet verkställighets-sätt, afledt dem ifrån målet. betta olyckliga system har ställt sakerna så på spetsen, att tiden är inne, behofvet tvingande och Sveriges ställning, i så väl intellektuelt som materielt asseende, så föga tillsredsställande i jemsorelse med andra nationers ständiga sramsteg, Att man ai ban mad naa AmMmcHrA HFHUAQ KAA I . a AA MM -— AA ——4NC AA — —