Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1845, sida 1

voeklig i sin hämnd och onttömlig i sin gitmildhet. berest hon hade sorenat penningeresurser med det herravälde hon besatt ofver allmänna opinionen. så skulle hon herrskat på Libanon, och hennes dröm blifvit förverkligad. Hon började med att bortlägga Europas filantropiska väsen, och låt framför sin port uppresa två orhördt stora. starkt tillspetsade pålar, på hvilka hennes fiender skulle spetsas. Sedan visade hon den farligaste och mest fruktade man i landet, Åbdallah-Pascha, väsentliga ljenster, i det hon skaffade honom penningar genom en europeisk bankir. Slutligen insåg hon, all hon icke skule blifva fruktad, utan att hafva en bödel hos sig; hon förskaffade sig derlore en sådan, som fullkomligt var i österländsk smak, eller snarare lånte en at oden, som i dylika saker var den bäste förståsigpåare, nemligen Emir-Bechir. Denne bödel var en mycket högvext karl, med en krokig näsa, med en stadig och djup blick, som liknade gamens, med en panna, likaså bar och skallig som denna roffogels; han var alldeles känslolös oeh tillbragte sin tid med all slipa och polera slina bödelsverktyg. Han kallade sig I1Iamaady, och han var utan allt tvifvel den mest ansedde och aktade man på 20 mils omkrets; som han begrep sin vigt, tog han sig noga i akt för alt genom något fel förringa det anseende, hvari han stod. Denne Emir-Bechirs Tristan Pilermite, som af högaktning för drottningen af Tadmor, nedlät sig att egna sig åt hennes ljenst. genomreste icke en by, utan att man tillbjöd honom det bästa qvarter, de skönaste frukter och blommor. På sin förlärlige herres befallningar. hvars personlige vän och till viss grad förtrolige han var, hade han marterat, hängt, spetsa! och med sina torturredskap pinat mera, än 2000 män och qvinvor, Hans ord gälde derföre som befallningar, och vår doktor fick till sin stora harm och skada erfara det. Han kunde aldrig ordentligt erhalla mjölk och grädda, emedan Suleiman Hurmaady