Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1845, sida 1

—nm. Utan, när en gång det af lit. förespeglade lychliga fall inträffat, att Tit. favoriter, adel och prester, göra en ashallerägrano, så åtager sig folkets valda ombud att, dem förutan, göra — reformen och budgeten..... och, inträffar ej detta lyckliga fall, så, göra de det nog en gång.... ända. I 46Ölversigteno upplyser Post-tidningen, dalt den ej är Regeringens bladv, utan åSvenska 4kademienso, som autarrenderat det till nuvarande usgifvarenv. lläraf finner man, att Post-tidningen är en darrendatoro. bet år alltså ej underligt, att han sar sram såsom han gor i den, som ej sköter egen jord, han utsuger den allt hvad han kan — och se der! hvarföre Posttidningen ger fosterjorden åt sjelfve —n. Post-tidningen paslar sig hafva aprivilegiumo på meddelandet af embetlsverks och korporationers samt enskiltes legala annonser. Detta tålde nog en legal undersokning. Ester grundlagen är det förbi med allt sådant monopolium. Om, i strid med den, Svenska Akademien, eller dess Post-tidning, af det icke alltid laglybiga agamla systemet fatt ett sorlängdt privilegium, så bör detta behandlas varsamt: ty, om ej det äfven tyder på att få vara — hvad den är, så kunde dumheten vålla, att det.... upphäfdes-. Aftonbäka det bar meddelat asir William Molesworths tal till sina valmän i Southwarko: eti tal, som för de allmänna, obestridliga sanvingar, det innehåller, förtjenar att behjertas af våra representanter och statsmän. Det är den sanna frihetens och det sunda förnuftets språk, som den radikale engelska uuderhus ledamoten talar. AUven meddelar Aftonbladet prosten Stenhammars ahistoriska upplysningar till den artikel, rörande Halländska kyrkohemmanen, som finnes införd i Aftonbladet den 2 Juli detta äro. Prosten försvarar deri sin såsom riksdagsman drilna sats, atv de så hallade numererade kyrkobemmanen i Halland, af hvilka, enligt landtbacker och jordeböcker, endast viss andel af räntan är kyrkorna unslagen, helt och hallet äro kyrkornas egendom. Detta stämmer ej öfverens med det kända förbållandet, att ingen enda kyrka ännu kunnat framte ägande-rätts-handlingar till något sådant hemman (endast till några särskildt donerade hafva gåfvobref kunnat förevisas), och alt de gamla städjebrefven, man fuunit, utvisa, alt endast räntan blifvit bortsiädjad, ända till dess på 4700-talet presterna togo sig för alt, utan känd författving, i andra ordalag boristädja sjelfva hemmanen; men all sådan bevisning