Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1845, sida 2

till Djihoun. utan på bergsstigar, som äro svåra all sardas under den vackra årstiden och alldeles ofarbara under den ogynsamma. Pantern och .schakalen sprungo från klippa till klippa, och de djersve såso sig två gånger för, innan de vågade sig ut på randen at dessa brådjup. Som lady Esthers folk, som blifvit hitlockade genom hennes srikostighet, uttrottade genom hennes tyrant, OUPphoörligt kande sig srestade all rymma ifrån heane, så förekom henne detta medel förtrallligt lor all qvarbålla dem hos sig. Oaktadt denna torsiglighet, rymde dock en natt hela hennes qvinliga tjenstepersonal, heldre utsättande sig lor våsens faror, än qvarstannande i den träldom, uti byifken hon holl dem. Uli DIihoun antog hon alla de österländska bruken och Slog för beständigt alla minnen från Europa ur hågen. Ingen skulle hafva känt igen Pitts systerdotter under dena röda fez eller tar bouch, hvaröfver var lindad en ylleturban, af en gulakligt hvit färg; emellan tarbouchen och turbanen lågk e s a i a h, en gul och röd sidenhalsduk, som var bunden under hakan. Hon var insvepti en Ma chhah, cn lång hvit merinoskappa. som föll i vida veck och var prydd på bröstet med hvitasilhebroderier. När hon öppnade kappan sramtill, sägs en djoube, en sharsakanstock, och under denna rock bar hon en q u o n b a 2. en gulaktig lifrock, som bolls fast om lifvet medelst ett skärp; mycket vida benkläder af skarlakan med gula halfstöflor och utanpå dem gula turkiska tofflor fulländade denna besynnerliga drägt, som hvarken tillhörde Europa eller Asien, och hvarken kunde kränka det ena könels värdighet; eller det andras blygsamhet och onär hono, säger doktorn, osatt i en mörk vrå på sin divan, gaf henne ulscende af en utaf Guerchinos fantastiska sigurer. (Forlsältes.)