Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1845, sida 2

torn icke lörstod, ehuru han icke gick in på detsamma. Doktorn gjorde en lojlig figur vid sidan af drottningens af Tadmor säng i ett otapetseradt rum, der golfvet var belagdt med sönderslagna och pa flerfaldiga ställen spruckna marmorskifvor. sian urskiljde icke alltid M y Il a dy tydligt genom röken, som utströmmade från hennes långa pipa; men från det innersta af denna vördnadsvärda sky framgingo ord, på hvilka han börde med öppen mun i hela timmar och som han sedan nedskres. Han kände sig omvexlande förvånad, uppfylld af beundran, förargad och förfärad under dessa länga sammankomster, efter hvilka han ganska naivt anställde en undersökning om sin identitet med sig sjelf. Hon hade talt till honom om stjerntyderi, spådomskonst, Pilt, Chatham, stjernorna, o mar med menniskohufvud och om visdomens sten; hon hade kallat honom en okunnig stackare, ett enfsaldigt får, ett dumhufvud och en stock. Hon hade smekat, smickral, sorlojligat och hånat honom, predikat for honom. tröstat honom, aflagt bekännelser sor honom, gjort honom komplimenter och så underhållit honom, all han till sluts icke visste hvar han var. Sedan hans tålamod sålunda blifvit satt på prof, måste han, för alt komma hem, stiga ned för hala och bugtande stigar, som slingrade sig fram emellan regnbäckarne; droltningen ville bo ensam på toppen af Djihoun. Klostret Mar-Elias, som hon imellertid hade afstått till honom, skulle hafva varit en sundare och mera passande bostad för lady Stanhope och hade tilllika den fördelen att lättare kunna förses med lifsmedel. Hon föredrog Djihoun, detta ensliga berg, som var en ännu vildare tillfivktsort, der hon kände sig ensam och drottning. Här, hvarest hon var sjelfherrskarinna öfver sina handlingar, långt ifrån alla större stader, undgick hon hvarje uppsigt, och kunde från sitt örnnåste uppdaga en hvar, som ville närma sig. Man -kunde icke komma