Hr N. yttrar på ett ställe, att llandelstid ningen wicke kunnat lagga IIr öfverslen någon begången felaktighet till last. — Nå hvad balva vi då lörevitat honom? Månne selahligheler, som ban ämnat eller ämnar begå? Men skulle vål några så beskaffade selaktigheter kunna begagnas sasom bevis emot honom insor en domstol? Hvad tycker lir N. sjels! — Vi för vår del få på heder och tro försäkra Hr N., att man om öfverste Ekenstam alls icke behöfver dikta upp några fel och brister, ty of dem bar han i verkligheten så tillräckligt mänga, att om de, likasom handelsvaror, kunde läggas under beslag, så skulle de fylla en ganska god del af konsiskationsmagazinet. kn mängd sadane hafve vi förut anfört och vilje sordenskull icke upprepa desamme; wen vill Hr N. om sin gode vän höra något extra nytt, så äre vi redebogne att gå denna hans billiga önskan till mötes. Den der öron hafver, han höre! För någon tid sedan vari llalmstads tullkammaredistrikt en kustsergeantstjenst ledig. Iill erhållande af densamma anmälde sig hos dervarande kustchelen, kapten Kuylenstjerna, 6 personer, hvilkas ansökningar han i behorig tid insände till härv. distriktchefsembete. Till de sökandes stora förvåning aterkommo dock kort derefter samtlige ansökningarne, med tillkännagifvande från osverste Ekenstam, att ban, före deras ingående, uppsatt förslag till den ledigvarande tjensten, och att ansökningarne alltså tjenade till ingen ting. Härigenom asklippte han sor de sex sökande all mojlighet alt sa sina memorialer granskade af generaltullstyrelsen, och undertirychte deras i lorsadtningarne förvarade ansokningsrätt. Och hvad var anledningen till detta vackra alilltage? Jo: lIr öfversten ville hafva en obskur person, vid namn Mottoni, föreslagen och utnämnd till kustsergeant. Imellertid misslyckades komplotten helt och ballet, af det skäl, att en i Halland boende ansedd man ställde så till, att sorhallandet blef bekant för generaltullstyrelsen, som da vederbörligen lexade upp Hr ölversten cen nodgade honom att återbegära ansökningarne sor att dem till kongl. generaltullstyrelsen i bebörig ordning alsända. Dekonsityren för Hr ofversten ökades ytterligare derigenom, att den af honom förordade NMottoni icke erholl den sökta beställningen — ett förhållande, som, hvad en så underordnad plats beträffar, nästan är utan allt exempel. Men ratt handlade kongl. generaltullstyrelsen, det kan ingen neka, och vi för vär enskilta del skole med nöje hälla henne räkning för detta hennes rättvisa beteende. Likväl anse vi en blott skrapa från generaltullstyrelsens sida langtilrån vara nog sor ett så ytterst grost tjenstefel. En man, hvilken, i våra tider och i et land med det styrelsesätt som Sverige, kan tillata sig en så krass despotism, bör och maste afskedas, så vida icke både generaltullstyrelsen, som bibehåller honom vid sitt förordnande, och Regeringen, som tolererar detta bibehållande, skall i Allmänhetens ögon förlora sitt anseende. Oss tyckes det vara finansministerns ovilkorliga pligt alt taga närmare reda på: 4 :mo, hvarsore distriktchefshefattningen inom vestra distriktet nu på sj ette året står vakant, och 2 :d o, bvarföre en person, sådan som osverste Ekenstam, den der dristar undertrycka flere af sina medborgares ansokningar och sålunda valdsamt ingripa i deras frioch rättigbeter, ännu alltjemt får bestrida densamma. Vi anse tillochmed det vara Riksens Ständers Justitieombudsmans skyldighet alt förskafia sig närmare kännedom om detta sednare atilltage, älven om han icke, såsom vi halve mycken anledning att förmoda, skulle al de förorättade sohanderna dertill uppmanas. Felet är för groft, for oerhordl, attulan anmärkniag kunna få passera. Kommer öfverste Ekenstam onäpst från deuna despotiska handling, så vete vi sannerligen icke hvad vi skole tro om dem, hvilkas aliggande det i srämsta rummet är att se till, det vrångvisa och orätt hindras och förbjudes. 1 1 2 mar JA — åh on oo 1 7 55 sm mm mn — — — k——A hh — — ——— -— vdL ä ————— -— — ng— e ———— ?— — X— ——— ———— AL